Homo thai escort phuket koh samui escorts

homo thai escort phuket koh samui escorts

Det är väldigt billigt i Kambodja! Relativt oexploaterad av turisterna också, vilket klart är ett plus. Lite synd att vi inte tillbringade lite mer tid på Koh Rong, den paradisön med sjukt fina stränder. Den verkade vara hur laidback som helst. Dock tycker jag allmänt sett att vi stressat igenom Phnom Penh och Siem Reap lite för fort. Jag har inte fått ut maximalt av städerna, vilket är lite tråkigt.

Magsjukan har skördat ännu ett offer. Denna gång Fredrik som ligger med ca 40 grader feber och tarmar som leker vattenfall. Inte så roligt, men det är smällar man får ta.

Vi andra spenderade dagen med att kolla in vad Khaosan road har att erbjuda. Svaret är dessvärre inte så mycket, enligt mig själv. Det finns mycket shopping och restauranger, men det saknar charmen som andra ställen vi besökt haft. Efter att vi konstaterat att Fredrik fortfarande är vid liv, beslutade vi oss för att ta del av nattlivet i Bangkok. Kan inte säga att vi gav det en ärlig chans, då vi var ganska trötta efter dagen, så det blev en kort utekväll för mig denna gången.

Scott och Kexet fortsatte vidare till en nattklubb. Att få en ordentlig natts sömn är något jag får vänta med. Beror delvis på att sängen får ett block betong att framstå mjukt, delvis på att jag delade säng med en sjuk Fodd.

Fodd visade inga tecken på förbättring idag, så vi lämnade honom på rummet idag också. De utlovade gatustenarna lös med sin frånvaro, men det var ingen som var taggad på att åka runt stan, så vi beslutade oss för att ta ännu en chilldag. Fredriks tillstånd hade förbättrats så mycket att vi kunde fortsätta vår resa. Vi bestämde oss för att lämna Bangkok efter att ha sett två gator av staden; dessvärre var vi tvungna att resa vidare, för annars skulle inte planen gå ihop.

Vi kan inte säga att vi har sett eller upplevt Bangkok, utan bara varit där. Nu var planen att  vi skulle ta nattåget till Chiang Mai i norra Thailand, men det var fullbokat sedan lång tid tillbaka, pga. Vi hoppades innerligt på att vägarna är bättre i Thailand än i deras granne i öst.

Vi var tvunga att checka ut från hotellet, så vi satt i lobbyn till och från i sju timmar, spenderade tiden genom att äta och spela kort. Till slut tog vi en taxi till "busshållplatsen". Fredriks säte var sönder och kunde bara låsas i ett läge, till Jockes knäns bekostnad, nämligen i det nedersta läget. Bussresan gick an; de första timmarna såg vi på en riktigt speciell engelsk komedi, som var rätt underhållande. Resten av resan försökte man fånga sömnen, vilket gick sådär.

Vi var framme strax innan 6 på morgonen. När vi klev av bussen möttes vi av en otippad kyla! Brrr, mycket kallare på mornarna och kvällarna här uppe i norr. Vi slängde på oss en tjocktröja och satte oss i den karaktäristiska taxin till Fredrik och Jockes förbokade guesthouse.

På vägen blev vi andra avsläppta på ett annat guesthouse, som vi tog in på. Vi alla fem sov nog som bäbisar, tror jag, med tanke på att man inte fick allt för många skönhetstimmar på bussen. I vilket fall, började dagen för oss vid 13, ungefär. Vi åt frukost på olika håll, eftersom vi bodde ca. Fredrik och Jocke fann ett frukostparadis, men 70 olika frukostsorter och stora portioner, till bra priser! Bra start på dagen.

Första intrycket av Chiang Mai är mycket, mycket positivt. Staden är sjukt fin, folket är långt ifrån lika tjatiga och klängiga och här känner man av den inhemska kulturen på ett sätt man hittills inte har känt någonstans tidigare. Hit kommer man inte att festa, utan snarare för att ta del av den thailändska kulturen och den otroliga naturen samt för att äventyra.

Trots natten, var några av oss väldigt trötta. Därför gick resten av dagen åt till att planera resten av vistelsen i norra Thailand och att äta och återhämta sig. Kvällen slutade med tidig sänggång. En galet nice frukost på Fredrik och Jockes frukostställe. Omelett med grönsaker och kryddiga fläskkorvar samt en holländsk pannkaka med äpple och kanel. Pai är en mycket pittoresk by som ligger i en dal omgiven av berg, 14 mil nordväst om Chiang Mai.

På senare år har turisterna upptäckt denna stad och därmed satt sin prägel på den, men tydligen inte i så stor utsträckning än. Vägen dit var förhållandevis bra, även om den var väldigt kurvig och ibland rätt ojämn. Stundtals var vyerna otroliga och vi hoppas kunna dela med oss lite av dessa.

På vägen stannade vi vid en varm källa och badade lite. Trots att det kanske är motsatsen till vad man vill ha något värmande i värmen? Nej tack , var det sjuukt avslappnande och soft. Där vi badade var det runt 37 grader. Längst upp, kokade folk ägg i den varma källan Därefter begav vi oss in till Pai för att äta och för att hitta boende. Vi åt asgo mat på ett snorbilligt ställe och tog in på Pai Loess Resort vid floden i staden. Jag vet, låter lyxigt, men så överdrivet lyxigt var det inte.

Vi delade på två bungalows, med varsin stor dubbelsäng i. Scott offrade sig att ligga på en maddrass på golvet. Därefter tog vi det lugnt på stan innan vi gick och lade oss. Floden precis vid resortet i Pai. Man såg inte fram emot det, samtidigt som man såg fram emot det. Does that make any sense? Man visste att det skulle bli mentalt påfrestande, men samtidigt nyttigt att ha upplevt det.

I vilket fall, tryckte vi fem ihop oss tillsammans med Emma i Hoeuns tuk-tuk och begav oss. Hoeun varnade för att vägen dit skulle bli skumpig och ja, det var den, men den var också sjukt dammig, varför omtänksamme Hoeun köpte munskydd åt oss och vår livslängd blev skonad på 10 år. Detta var en mycket gripande och speciell guidad tur. Man fick en handsfree och hörlurar. I denna handsfree fanns det 19 ljudfiler som hörde ihop med de 19 stationer som fanns utmarkerade i området. Alla stod tysta och nedstämda vid stationerna och lyssnade till de olika kambodianeras berättelser.

Det var väldigt skönt att vandra omkring i sitt egna tempo och ha möjligheten till att smälta det man nyss hörde. Kambodja har en horribel och grym historia bakom sig och det känns sjukt att det bara var 38,5 år sedan det inträffade - inte så avlägset! Hur som helst var det en upplevelse utöver det vanliga och man uppskattar mer sitt egna skyddade liv man har i bubblan uppe i norr. Stämningen i tuk-tuken till S21 var inte på topp.

Förmodligen för att de flesta var hungriga, men också, givetvis, för att The Killing Fields inte gör en på partyhumör. En buddist stupa i Choeung Ek som ett minne till de som dog. Det ligger massa dödskallar och benfragment ordnade efter ålder och dylikt i 17 olika tiers. På det här trädet slog de ihjäl spädbarn, som de senare slängde ner i massgraven bredvid.

S21 är en gammal skola, som Pol Pots lät göra om till ett fängelse, där kambodianer med rebelliska tendenser fängslades och torterades, innan de transporterades till Choeung Ek för att brutalt dödas. Det var upplevelsemässigt ett bra komplement till The Killing Fields, men personligen kände jag mig väldigt mätt och känslomässigt överbelastad efter The Killing Fields, så de gick rätt fort att beta av fängelsekomplexet som bestod av fyra olika typer av fängelsen.

Bild över byggnad A inne på fängelseområdet S De vita gravarna som lyser fram bakom trädet tillhör gravarna till de 14 sista som dog i fängelset innan regimen störtades. På kvällen senare drog vi till en restaurang, Mad Monkey, och åt riktigt smaskig mat med några holländare Emma träffade i Sihanoukville.

På restaurangen träffade vi kort några brasilianare som också pluggar till ingenjörer. Vi hann inte växla överdrivet många ord, innan de skulle dra. Kexet och Martin stannade kvar med Emma och holländarna under kvällen, medan vi andra drog tillbaka till hotellet. Känslomässigt överväldigande dag, men i efterhand kommer den ha gett mycket.

Visste ni att den kinesiska nyårsafton var idag? Vi har hört mycket om att det snart är nytt år osv. Fast igår förstod vi, eftersom kaffet var slut till Kexets, Scotts och Joakims fasa på restaurangen vi äter frukost på, pga.

Tydligen stannar hela sydostasien kanske extra mycket i Kina, Vietnam och Kambodja upp under fyra dagar, då det nya året skall infiras. När vi kommer till Siem Reap, hade vi tänkt festa djävulen för att säkerställa att de firar in hästens år ordentligt. Det är inte alla gånger det är hästens år liksom. Givetvis ska vi besöka Angkor What också. Ja, Siem Reaps största pub asså.

Vi har hört att världens största religiösa tempel heter något liknande. Sedan får det vara nog med sightseeing i Phnom Penh. När vi gick in i Royal Palace, var vi alla hungriga och trötta, så vi fick inte riktigt valuta för de 6,5 dollar vi lade på entréavgiften. Men det var riktigt annorlunda och häftigt. Som vi har förstått det är Royal Palace ett komplex av palats och att detta komplex utgör hemmet till Kambodjans kungafamilj, ungefär som Drottningholms slott.

Independence Monument har blivit en symbol för Kambodja och Phnom Penh. Den byggdes som en symbol för befriandet från Frankrike år Wat Phnom är det högsta buddistiska templet i staden och är också en stadssymbol.

Om vi ska vara ärliga, tog vi en tuk-tuk och åkte till dessa platser en snabbis, bara för att ha sett dem. Informationen har jag googlat fram, i sann studentanda. I övrigt orkade vi inte med så mycket mer. Vi bokade bussbiljett till Siem Reap, vilken infaller kl. Det innebär att kl. Tills dess, ha d fett. Vi gick upp tidigt för att köpa bussbiljett till Phnom Penh.

Vi kirrade en biljett för 6 dollar från receptionen på hotellet och åt frukost samt packade, innan vi begav oss med bussen  kl. Bussen tog ungefär  5: Första intrycket av Phnom Penh var att det på sina ställen är väldigt smutsigt diken som är fyllda av skräp och fattigt torftiga byggnader. Snittlönen i Kambodja ligger på 20 dollar i månaden, så det är inte så konstigt. I övrigt påminner staden om Ho Chi Minh staden. Trafiken är dock inte lika hektisk förmodligen för att staden är mycket mindre till invånarantalet och folket här känns mer genuina och inte bara intresserade av ens pengar.

När vi klev av bussen, blev vi omringade av tuk-tukförare som ville skjutsa oss vart vi nu skulle. Det var som om vi vore filmstjärnor. En tuk-tukförare var extra på och kunde dessutom engelska förhållandevis bra, så vi följde med honom.

Vi hade redan tittat ut ett ställe att bo på, men han gav oss tips om ett bättre område, där i princip allt finns som han trodde var attraktivt för en backpacker. Skeptiskt lät vi honom ta oss dit, så han släppte av oss vid ett guesthouse som troligtvis drivs av några bekanta till honom. White River Guesthouse på Street heter det.

Vi kollade in det och bestämde oss för att köra på det. Jag börjar sakna att duscha med varmvatten. Vi checkade in och gick ut till ett mexikanskt matställe som rekommenderas av Lonely Planet. Därefter begav vi oss tillbaka för att lägga upp en planering för de kommande tre veckorna.

Det kommer att bli händelserika dagar fram till  den 13 februari , that's for sure. Håller man sig någorlunda frisk, kommer det att bli spännande. Efter planeringen, som tog en hel del tid, gick vi och lade oss - i princip. Imorgon väntar shooting range, där vi ska testskjuta AK, M m. Tuk-tukföraren som tog oss till hotellet, Hoeun, ska ta oss dit. Vi har bokat honom för några dagar framåt, så sista dagen kommer vi fram till ett pris som är rimligt för oss och sjyst mot honom.

Den första dagen i Phnom Penh inleddes med frukost på The Laughing Fatman, som är en restaurang på street som rekommenderas av Lonely Planet. Där utlovades stora, goda och billiga måltider, vilket till viss del visade sig stämma. Därefter bar det iväg till en av alla skjutbanor som finns utanför staden.

Dit färdades vi med vår lojale tuk-tukförare Hoeun. Färden tog kanske 40 minuter och var ganska så trevlig. Man fick ännu en gång ett ypperligt tillfälle att beskåda den otroligt kaotiska trafiken på nära håll.

Väl på skjutbanan fanns det ett ganska brett sortiment av vapen att välja mellan. Efter lite diskussion kom vi fram till att de vapen vi ville prova var M-4 med kikarsikte, M och den klassiska AKan.

Priset för att skjuta ett magasin, 30 skott, med M och AK var 50 dollar per vapen. Även M-4 med kikarsikte kostade 50 dollar per magasin, men här bestämde vi oss att dela på ett magasin. Vi ville givetvis testa att skjuta med RPG, men dollar per skott kändes tyvärr lite utanför vår budget. När gruppen samlats kring instruktören i skjutbåset frågade han per automatik om vi möjligtvis skulle vilja skjuta mot en levande and eller höna. Något överraskade avböjde vi erbjudandet och förklarade att vi nöjer oss med icke levande papptavlor.

Det första vapnet vi testade var AKan. Rekylen är inte så stark som man kan tro, men samtidigt inte lika obefintlig som på film. Därefter var det M som gällde. Rekylen är inte heller så kraftig som man kan tro men den är fortfarande ganska påtaglig.

Om man dessutom gör den klassiska "sprayen", dvs håller inne avtryckaren, så är det helt omöjligt att sikta. Till sist provade vi M-4an med kikarsikte. Här skjöt vi 6 skott var och det var betydligt enklare att träffa där man ville. När skjutningen var klar så var det dags för lite fotografering innan vi satte oss i tuk-tuken för att åka tillbaka till hotellet. Väl tillbaka gick vi för att äta lunch.

Efter avklarad lunch mötte vi upp Emma som vi träffade i Sihanoukville. Några timmar fördrevs med kortspel i hotellobbyn innan det var dags för middag. Kvällen rundades av med lite biljard innan det var dags att sova. Imorgon väntar Killing Fields och fängelset S Idag gick vi upp tidigt för att hinna med en Party Boat kl. Däcket som skulle bli till ett dansgolv för den danssugne på vägen tillbaka till Serendipity stranden. Vi cruisade ut till en plats där vi snorklade.

Snorklingen var sämst, men det var skönt att bada. Därefter åt vi lunchbuffé på båten, vilket var riktigt nice. Med mat i magen begav vi oss mot Koh Rong, som är en ö utanför Sihanoukville. Vi gick i land på Long Beach, som var den vackraste stranden jag hittills sett i mitt liv. Vi latjade med boll, badade och solade. Vi träffade en fransk civilekonom, som var pratglad och latjsugen. Sedermera begav vi oss tillbaka till Sihanoukville. Väl framme var vi riktigt hungriga, så vi gick i princip direkt till Monkey Republic och åt vår superhamburgare.

Därefter gick vi tillbaka till hotellet för att diskutera vår närmaste framtid. Vi beslutade oss för att åka till Phnom Penh på måndag och festa järnet en sista gång imorgon. Vi är segstartade de flesta dagar vi inte har något planerat, så även idag. Vi bestämde oss för att, efter frukost, ta en tuk-tuk till marknaden i centrala Sihanoukville 4 dollar för 5 pers och för ~6 km.

Några av oss behövde köpa lite skräp, så vi hoppades att kunna hitta det där. Marknaden var riktigt stor. Man kan säga att den här marknaden är en kombination av och en motsvarighet till Fêskekôrka och Nordstan. Här fanns i princip allt man behöver. Vi tog en tuk-tuk tillbaka till Serendipity beach och åt lunch. Därefter gick de flesta av oss till ett internetcafé för att lägga över lite bilder och filmer till vår gemensamma hårddisk.

Snacka om att denna hårddisk är vårt mest värdefulla ting. Vi drog oss tillbaka till hotellet för att duscha och dylikt, innan vi skulle ta en avslutande utgång i Sihanoukville. Vi grundade med lite kambodiansk mat och begav oss ut i dimman. Dit sträcker sig det som är lämpligt att säga om den här dagen.

Vi skötte oss i alla fall någorlunda och var i säng lagom till tupparnas frenetiska kacklande. Segstartade as always, begav vi oss ner till en restaurang och smällde i oss en galet välbehövlig frukost. Detta vid klockan 13, gissningsvis. Efteråt satte vi oss i lobbyn och spelade kort, innan det var dags att äta lunch på Mum's Kitchen i anslutning till Utopia. Lunchen bestod för min del av tonfisk i någon currysås med potatismos och till det en recovery shake, som skulle motverka bakfylla.

Skum maträtt i vilket fall, fast den var go! Därefter satte sig några av oss vid ett internetcafé, för att styra upp lite grejer och ringa hem. Kvällen avslutades på restaurangen på Monkey Republic.

Imorgon bär det av mot nya äventyr i Kambodja, nämligen huvudstaden Phnom Penh. Vi gick upp någorlunda tidigt för att hinna äta två måltider och dricka massa vatten inför booze cruisen. Vi åt frukost och lunch på restaurangen på vårt hotell. Därefter begav vi oss ner till baren Serendi för att åka med på deras booze cruisen.

Vi lyckades övertala vår israeliska vän Hen att haka. Han ångrar sig nog i efterhand, eftersom han blev sjösjuk. I vilket fall, booze cruisen var stel i början, men ju mer alkohol man fick i blodet, desto grymmare blev det. Badet var höjdpunkten, annars var det inget speciellt.

En fest på en båt med mycket alkohol och många britter. Man snackade med många olika människor, vilket såklart var kul. De som sålde båtturen ljög ganska mycket om vad som skulle hända, så det var ju lite tråkigt. Ingen beerpong eller volleyboll. Scott tappade bort sin mobil kvällen innan, så vi åt frukost och begav oss ner till stranden för att chilla och för att leta efter Scotts telefon.

Kexet köpte, på fyllan, en biljett till JJ's booze cruise, men han var inte jättesugen efter gårdagens bravader. Vi chillade och badade tills solen gick ner. Trötta begav vi oss tillbaka för att käka och i princip för att gå och lägga oss. Jocke, Kexet och jag gick till sängs tidigt, medan Scott och Martin gick all-in andra kvällen i rad. De började på Utopia, men drog sig sakta men säkert ner mot festerna på stranden. I övrigt en händelsefattig dag. Idag var vi segstartade, men efter en mycket stabil västerlänsk frukost på Monkey Republic, hyrde alla förutom Scott och Kexet mopeder från hotellet 5 dollar för 24 h.

De hyrde från någon annanstans för ungefär samma pris. Vi tankade vid vägen vid ett sjukt skumt ställe. De hade besin i baccardiflaskor. Vi åkte till Otres Beach, eftersom det ryktades om att den skulle vara bra som fan. Den var mycket mer relaxed än Serendipity Beach och den var otroligt fin. Där spelade vi minigolf på betonggolvsbanor. Vi körde aldrig klart, eftersom Jocke sköt bort sin boll i ren illska som en riktigt sportsman han maxade antalet slag på ett hål och låg allmänt sist och jag åt spagetti carbonada till överpris på ett resort som låg precis vid ena änden av stranden.

Efter några timmar på stranden, tog vi mopparna tillbaka. Därefter gick Kexet och jag till det torftiga gymmet på Utopia och lyfte lite skrot. Vi drog till Utopia för några bärs, men Jocke och jag var så jävla trötta, så vi drog hem tidigt för att ladda batterierna och sova tidigt, eftersom vi skulle upp tidigt för att åka på en Party Boat 25 dollar imorgon bitti. Scott, Martin och Kexet körde vidare dock och mötte upp med Emma och hennes umgänge vid stranden.

Det blev rätt sent för partyprissorna Martin och Kexet. Scott hoppades på megaparty på morgondagens party boat istället, så han drog sig tillbaka i någorlunda tid. Vi gick upp ganska tidigt för att äta frukost på vårt frukosthak. Mätta och belåtna begav vi oss mot flygplatsen i Ho Chi Minh staden för att checka in på det trekvart långa flyget till ön Phu Quoc.

Ön ligger utanför Vietnams sydkust nära gränsen till Kambodja och har bland de finaste stränderna i Sydostasien. Vi valde att åka hit för att bryta av storstadslivet med lite sol och bad samt för att få en bättre resväg genom Kambodja. Efter flygresan hoppade vi in i en taxi och åkte till Duong Dong, som är den största staden på ön. När vi kom fram, beslutade vi oss för att äta innan vi började leta efter ett lämpligt ställe att bo på. Därför tog vi en stabil lunch på Moe's. Under lunchen hittade vi ett ställe som vi tänkte kolla om det fanns lediga rum på.

Efter lunchen gav vi oss ut för att leta efter detta boende. Efter att vi genat genom en byggarbetsplats och gått över en väldigt enkel bro, var vi helt vilse.

Men en tysk kunde förklara för oss att boendet ligger väldigt långt bort. Detta gjorde oss lite besvikna, men vi fick samtidigt en rekommendation om ett annat boende som vi med lite tur gick rätt på. Det visade sig att detta hotell hade ett ledigt fembäddars rum för dong per natt drygt kronor - taget! Här vandrar vi tillbaka mot centrala delarna av Duong Dong igen, efter att en tysk mördat våra drömmar om att hitta vårt drömhostel. Jäkligt billigt, men det innebär också att fyra av oss får dela säng.

Efter avnjuten frukost på Buddy, som ligger mitt emot hotellet, begav vi oss mot Long Beach. Till en början hade vi svårt att hitta ett ställe där vi kunde hitta några solstolar - de flesta tillhör hotellen som ligger precis vid stranden. Detta ställe hade även en fotboll som vi fick låna. Dagen tillbringades med att sola, bada och spela strandfotboll tills solen nästan gått ner. Innan vi begav oss tillbaka till hotellet, stannade vi för att avnjuta solnedgången på västkusten.

Därefter gick vi tillbaka till hotellet för dusch och ombyte innan vi gick för att äta mat. Vi gick samma väg som vi går till stranden och hittade ett ställe som såg bra ut och som var rätt så billigt priserna är lite högre här än Ho Chi Minh. Det visade sig å andra sidan att de portionerna man fick var extremt små, så vi fick gå vidare till Buddy för att avnjuta en glass. Ett riktigt gött avslut på en skön dag! Efter att ha spenderat de senaste dagarna i Mekongdeltat, valde vi att villa upp oss i Saigon innan nästa utflykt.

Dagen började med fruktost och sedan var många av oss sugna på att träna. Löpning hade varit ett alternativ, men då avgaserna i Saigon drar ner sikten till ett par km, var det ingen som ville inhalera för mycket av den luften.

Vi valde då att testa utomhusgymmet i parken. Där var vi en av dem få som tränade brukar vara ganska många som tränar på dessa ställen vanligtvis när vi har gått förbi. På kvällen valde vi sen och dra ut och testa på nattlivet igen. Inledningsvis tog vi alla en Thaimassage och sen några öl på en fotbollspub med premier league och biljard; riktigt chill.

Under kvällens gång träffade vi många andra backpackers. Alla är mycket trevliga och har ofta varit ute på resande fot under många veckor och delar gärna med sig av sina erfarenheter. Tyvärr brukar vi inte kunna ge så många tips, då vi bara varit ute i ca en vecka utav sju månader. Inte en så händelserik dag. Vi började dagen med och tvätta våra kläder för hand med medel jag tog med mig från Sverige.

Istället drog vi in på ett annat hostel och frågade om vi kunde låna deras Mac-datorer, vilket inte var några problem. Hårddisken var dock inte kompatibel med Mac, vilket gör att problemet kvarstår. Ett tips till er andra som ska resa till Saigon. Det var en häftig stad. Väldigt intensiv och hektisk trafik. Folket är vänligt, men väldigt tjatigt. De uppfattar oss som vandrande dollartecken och försöker alltid lura en på pengar.

Staden var oftast omgiven av en dimma av avgasmoln, varför man inte fick så mycket färg. Oftast var det väldigt varmt och kvavt. Cu Chi tunnlarna, Cao Dai templet och Mekongfloden var häftiga upplevelser. Här fick man även uppleva mycket av lokalbefolkningens liv. War remnants museum var också häftigt. Agent Orange var det mest gripande. Några sådana offer har vi sett på gatorna, vilket är oerhört gripande och tragiskt.

Maten var god och oftast ganska billig. Dricka plus måltid låg i genomsnitt på k dong, alltså runt 30 spänn. Ölen var också den oftast ganska billig.

Från k dong, dvs. I detta klimat var den helt klart prisvärd. Inga problem att tömma den. Inga problem att ta ut pengar från bankomater, men de flesta tar en liten avgift på runt 10 kr, även om man har ICAs bankkort.

De har dessutom en övre gräns på 2 Mdong. Däremot hade inte Citibanken varken en övre gräns ev. I övrigt rekommenderar vi att bo i backpackingområdet. Billiga hotell, grymma barer, restauranger och dylikt. Inga bra uteställen dock. Vad gäller stöldrisken, handlar allt om sunt förnuft och att vara påläst. Läs omdömen om boendet du överväger att bo på innan du bosätter dig där. Var skeptisk till allt lokalinvånarna erbjuder dig.

Är man ute efter ett utpräglat stadsliv och sevärdigheter, så har Ho Chi Minh staden mycket att erbjuda. Därtill är det förhållandevis billigt att leva här. Däremot är det ganska svårt att koppla av här. Som tidigare nämnt är trafiken helt sjuk och lokalbefolkningen  är jävligt påfrestande när man är bakfull och hungrig dvs. Dessutom är luften jäkligt tjock och gatorna illaluktande stundtals. Ytterligare en negativ faktor är lokalbefolkningens oförmåga att förstå och prata engelska.

Vidare är det en ganska exploaterad stad av turisterna, men trots detta är det tämligen svårt att träffa nya människor, pga. Alain aka kexet här Jo det är såhär att när vi först träffades för lite över tre år sedan så hade mina nyblivna vänner dels svårigheter med att uttala mitt namn, men också så tyckte vissa att det var helt ofattbart att jag uttalade ordet "kex" med k- och inte tj-ljud Det ligger mitt i backpackingområdet på en smal gata fullsmockad med hostel, restauranger, och affärer.

Sedan gick vi på zoo, som kostade ca 2,5 kr, vilket jag personligen tycker sjukt nog inte var så prisvärt. Många djur syntes inte, eller var inlåsta i sina bås. Andra djur hade väldigt dåligt med utrymme och hade nervösa tendenser, stimmade fram och tillbaka rastlöst, sprang i cirklar och liknande. En elefant som vi såg gungade konstant fram och tillbaka med huvudet, vilket såg något komiskt ut men samtidigt var det en rätt tragisk syn.

Sen åt vi där på ett ställe som såg rätt ofräscht ut, där det fanns en hel del utsvultna och hemlösa katter som passerade genom själva köket och runt om oss. Vi tog var sin skål med soppa vars innehåll är ännu okänt, det fanns bland annat bruna, mjöliga organliknande bitar som flöt omkring i soppan, de va nice.

När vi åt på kvällen kom det fram en man och började massera Fredrik medan han åt. Fredrik visste inte riktigt hur han skulle reagera så han lät honom fortsätta, men vi förstod till slut att han förmodligen tänkte kräva pengar efteråt Senare på hotellrummet där Alexander, Joakim och jag delade rum upptäckte vi att just i vårt rum hade vi en trasig vattenpump som lät som en jävla borrmaskin varannan sekund, vilket pågick genom hela natten Väcktes bara ggr av den så det var rätt lugnt ändå:.

Nästa morgon gick vi upp vid Efter det hoppade vi på bussen igen som åkte vidare till Cu Chi tunnlarna. Det blev rätt många timmar på bussen så några av oss tog igen lite sömn. Väl framme vid Cu Chi-tunnlarna fick vi en guidad tour på området och förklarat för oss de olika tunnelsystemen och fällor Viet Kong-soldaterna använde sig av.

Sjuuuka grejer de höll på med under kriget. Efteråt fanns det möjlighet till att prova på vapen på en shooting range, men den upplevelsen tänkte i spara till Kambodja. Avslutningsvis fick vi krypa genom tunnlarna som var något större än vad de faktiskt var under kriget.

Under dagen lärde vi känna en riktigt trevlig amerikanare, Davin, som var på besök från Korea, där han jobbade som engelskalärare. Efter vi var tillbaka från utflykten åt vi ute och tog några Saigon Red inhemska ölen, ca 5 kr flaskan med Davin. Vi rörde oss från ställe till ställe under kvällens gång och vi träffade ett par killar från England och ett par tjejer från Holland. Kvällen slutade runt fyra på morgonen. Då var det underbart att komma hem till det där fina borrljudet Som besökare på samtycker du till användandet av s.

Detox i Malaysia Tisdag - Mars 4. Resan till Phuket var förjävlig! Vi fick byta färja några gånger på väg in till fastlandet, vilket inte var några problem, men bussresan från hamnen till Phuket var inte optimal. Bussresan tog sex timmar och den stannade inte en enda gång för lunch Tur att jag hamnade bredvid en trevlig svenska Hanna från Lidingö på bussen som man kunde prata med under bussresan.

Bussen stannade några minuter utanför Phuket Town och enligt en lurig thai, var vi tvungna att ta en taxi härifrån om vi ville in till centrala Phuket Town.

Det ville vi, så vi betalade henne bath och begav oss till vår taxi. Chauffören var helt sjukt girig och otrevlig, så han krävde i princip att vi skulle betala ytterligare bath. Vi lyckades dock få tag på den luriga thaien, som övertygande chauffören om att vi hade betalat. Han var inte nöjd med det. På grund av hans missnöje, släppte han av oss en bit utanför centrala Phuket Town, vid ett boende som hette Sukumvit Backpacker.

Rummen var galet varma och vi hittade både larver och kackerlackor lite här och var. De var ok ändå - i alla fall för två nätter. Eftersom vi bara hade ätit frukost, var vi i ett stort behov av mat.

Det visade sig dock vara nästintill omöjligt att hitta någonstans att äta; utbudet var obefintligt. Vi hittade dock ett ställe att käka på mittemot en strippklubb; antar att det är där de äter på lunchrasten. Hur som helst var maten helt ok extra nice i och med att man var overkligt hungrig och billig. Förhållandevis mätta begav vi oss tillbaka för att ta igen lite sömn.

Dagen efter skulle präglas av utforskning av Phuket Town och en liten sväng över till Patong, för att checka läget och kolla om det faktiskt är så många ryssar som det ryktas om. Härligt att vakna upp i sitt eget svett. Efter en natt i bastun på Sukumvit Backpacker, var det bara att hinka i sig vatten för att undvika uttorkning.

Vi hade alltså inte sovit bra alls och nu var vi i stort behov av frukost och vätska. Eftersom det råder brist på restauranger, tog vi en taxi till "hamnen" i tron om att det skulle finnas restauranger i närheten.

Det gjorde det inte. Det var helt dött. Dock kunde vi köpa en biljett till Koh Phi Phi för morgondagen. Vi köpte även en open ticket till Koh Lanta, eftersom den preliminära planen var att lämna Koh Phi Phi efter två nätter. När vi hade kirrat båtbiljetterna till en kostnad av bath var , bad vi vår taxichaufför att köra oss till ett område med många restauranger vi antog att det fanns någonstans. Efter att ha cirkulerat kring ett och samma område några gånger, tappade vi hoppet om honom och gick av vid en restaurang vi såg längs vägen.

Här erbjöds bra mat till ingen kostnad alls. Det blev därför en rejäl frukost. Stackars mage; från tom tank till full tank på några få minuter. Därefter begav vi oss tillbaka till hotellrummet för lite budgetering.

Kexet och Martin gick till ett internetcafé för att spela dator. Vi åt strax därefter igen på en enklare restaurang som serverade Pad Thai på bananträdsblad för 10 spänn.

Därefter lät vi maten jäsa i magen på oss inne i vår bastu, innan vi tog en taxi till Patong på kvällen. Patong var överturistat och Bangla road var helt sjuk. Den stora majoriteten turister utgjordes av ryssar, vilket var enligt förväntningarna.

Till och med menyerna var på ryska. Kan ryssarnas nästa mål vara att okupera Phuket måntro? De är på god väg. Vi drog hem ganska tidigt för att sova. Imorgon bar det av till Phi Phi-öarna. Lugn och skön morgon, med andra ord. Välmåendet i gänget var allmänt sett hög och jag Fredrik tror många såg fram emot att lämna Phuket och uppleva en av de vackraste platserna i landet.

Efter ungefär två timmar var vi framme och steg i land i byn Tonsai. Vid ankomst var man tvungen att betala en avgift som gick till att hålla öarna fritt från skräp. Avgiften var 20 bath och det mesta av avgiften försvann nog i systemet, eftersom det på sina ställen låg drivor med skräp - ganska ofräscht. Det första vi gjorde när vi kommit fram var att äta. Vi hittade ett ställe ganska nära piren som hette Italiano. Fräscht ställe med bra mat.

Jag Jocke åt i vanlig ordning hamburgare. När alla var mätta och belåtna vad det dags att checka in på våra boenden. Scott och Kexet valde att bo i ett bäddars dorm på Lucky Guesthouse, precis bredvid en av de mest kända barerna Reagge bar, väldigt centralt. Fodd, Martin och jag hade bokat ett trippelrum på Maney Resort. Maney resort visade sig ligga lite längre bort än vad jag Jocke först trodde när jag bokade. Men det var inte så långt som vissa påstod när vi frågade om vägen dit.

Maney Resort var i alla fall ett väldigt bra boende och vårt rum låg på sluttningen till ett berg så vi hade en slående utsikt från vår veranda. Det var inte fy skam att ta sig en kall Chang där vid solnedgången. Rumspriset var bath per natt, vilket var prisvärt eftersom frukost var inkluderat.

Själva staden i Koh Phi Phi påminde väldigt mycket om Koh Phangan; smala gator med restauranger, barer, turistinformationscenter och dylikt utmed dem. Efter incheckning valde Fodd, Martin och jag att vila lite innan vi tog en tur ner till den norra stranden, Lo Dalam, för lite bad efter en lång dag.

Det är denna strand som förvandlas till en stor partystrand på kvällen. När vi först kom ner till stranden var besvikelsen ganska stor, på grund av att lågvatten hade vattnet dragit sig tillbaka.

Därför gick vi bara längs stranden och kollade hur det såg ut. Vi tänkte att vi ändå passar på att kolla in den södra stranden, Tonsai samma sida som färjan anländer till , men den stranden visade sig vara överfylld med longtailbåtar, varför badning inte var aktuellt här heller. Ville man ha fina sol- och badstränder, var man tvungen och ta en taxibåt till Koh Phi Phi Leh, som är en paradisö strax söder om Koh Phi Phi. Det är på denna ö Maya beach ligger, som  en av världens vackraste och mest kända stränder, efter dess närvaro i filmen The Beach med Leonardo Di Caprio i huvudrollen.

Vi passade på att fråga en longtailchauff ö r om priset för att åka till Maya Bay. Priset för att åka dit och tillbaka skulle enligt  chauff ö r en vara ungefär bath per person.

Vi bestämde oss då för att åka dit dagen efter. Eftersom vi fortfarande var badsugna, gick vi tillbaka till Lo Dalam och då hade vattnet stigit igen, vilket m ö jliggjorde att vi kunde vi ta ett välförtjänt dopp.

Vattnet var sjukt varmt, uppskattningsvis 32 grader. Det k ä ndes som  så i alla fall. Efter badet mötte vi upp med Kexet och Scott för att gå och äta.

Vi hittade en restaurang som skulle bli vår favorit, eftersom det visade sig att den hade superbra mat till låga priser i förhållande till de andra mer västerländska restaurangerna. Martin stannade kvar i bungalown, eftersom hans mage kände sig orolig.

När vi satt och åt, började vi prata med en svenska, Matilda, som kände igen oss från beachfotbollen på Koh Phangan. Hon var väldigt trevlig och hängde på oss under kvällen. Efter käket drog vi till Reagge bar för att spela lite biljard och se på boxning; de hade en boxningsring i mitten, där man kunde gå upp och fajtas mot sina polare, om man ville. Gjorde man det fick man en gratis hink med utspädd fulalkohol.

Efter några omgångar biljard och några hinkar som vi köpte, inte fajtade oss till , drog vi till stranden för vidare fest. Det var riktigt mycket nice folk där och vi träffade några norskor som var väldigt trevliga. Det var många som dansade på klubbarna, men musiken var löjligt hög. Vi red tjurar, Kexet och Scott hoppade eldhopprep, vi träffade lite mer folk, vi dansade Och sade jag att Kexet tappade telefonen?

Kvällen slutade för min Fredrik del när klubbarna på stranden stängde, dvs. Vi skulle ändå gå upp imorgon för att göra anspråk på vår frukost.

Den serverades fram till Därefter var tanken att åka ut till Maya Beach. Det var oväntat lätt att gå upp till frukosten kl. Bakfyllan var nästintill obefintlig. Turen dit tog ungefär en halvtimme. Vilka otroliga berg vi passerade på vägen in till bayen och bayen, shit vad vackert. Vattnet var en dröm! Jag Fredrik har aldrig sett så turkost och klart vatten tidigare. Måste vara en dröm att dyka i. Hur som helst gick vi i land och fick betala bath för det de passar på att ta betalt för allt , av någon oklar anledning.

Men det var verkligen värt pengarna. När man kom i land, landade man på en sandstrand där sanden är lika fin som mjöl och vattnet är helt kristallklart. På båda sidor om stranden reser sig branta djungelklädda klippor ur vattnet - ett riktigt paradis.

Allt var grymt, bortsett från de typiska asiatiska turisterna läs kineserna som skall fotografera allt och alla. Vi spenderade eftermiddagen på stranden och solar och badar. Tyvärr var det extremt långgrunt och bottnen var på sina ställen väldigt klippig, vilket gjorde att man fick kryssa mellan klipporna och hitta mjuk sand att gå på.

Därför tog det ett tag för Scott, Jocke, Martin och mig att komma ut på lite djupare vatten. Kexet kunde inte bada, då han hade dragit på sig lättare brännskador på sina fötter från eldhoprepet dagen innan. Vi som badade simmade in mot berget, där vi tyckte oss se en grotta. En bit från grottan längs berget, hittade vi en sten vi kunde vila på. Scott simmade först och var därmed först med att sätta fötterna på stenen.

Från ingenstans vrålade han till, varpå jag Fredrik vände mig mot honom och såg att hans vänstra framfot var helt fylld av långa bruna taggar.

Helvete, nu dör karln, tänkte jag. Vi taxerade honom till vår båttaxichaufför, som hade lovat att köra oss tillbaka för en summa vi hade förhandlat oss till bath t. För er information kissade tyvärr ingen på foten, eftersom samtliga hade kissat tidigare i vattnet. Scott var ok; han hade trampat på en taggboll och skulle ha ont i ett dygn, sedan skulle det vara helt ok. Vid femtiden kände vi att vi hade fått nog och åkte tillbaka till Tonsai Village. Väl tillbaka så var alla rejält hungriga och vi satte oss på ett ställe där de serverar all möjlig västerländsk mat, till och med köttbullar med lingon, brunsås och potatis.

Jag Jocke tror att samtliga beställde något mexikanskt. När vi ätit, bestämde vi oss för att mötas upp igen på i vår bungalow för förfest. Martins mage kände sig bättre nu, så Martin var med. Vi spenderade de tidiga kvällstimmarna med prat, kortspel, musik och öl. När klockan började dra sig mot tiotiden så kände vi att det börjde bli dags för mat.

Vi testade på en annan restaurang, eftersom den vi brukade äta på hade stängt. I deras meny står det att de uppvaktar födelsedagsbarn med en speciell överraskning, så vi bestämde oss för att Scott fyllde år idag. Detta sade vi till kyparn och efter själva måltiden, kom de ut med en trivial fruktpannkakastårta, typ. Givetvis skedde serveringen under tondöva toner till Happy Birthday To You.

Härligt med gratis efterrätt. Alkoholhinkar och biljard på Reagge Bar, BeerPong och beachfest i vanlig ordning blev kvällens övriga utfall. Vi träffade norskorna igen, men tog farväl av dem i och med att de skulle lämna ön tidigt nästa dag. I samband med detta träffade vi två kanadensere i årsåldern, Lucas och Cullen, som stod och jävlades med en ladyboy. Gud vet vad den kunde göra!

När vi flytt tillräckligt långt så stannade vi och pratade ett tag tills vi bedömde det "säkert" att gå tillbaka. Det visade sig att Lucas och Cullen bodde åt samma håll som oss så vi tog följe och bestämde oss för att ses imorgon igen. Kvällen slutade runt 6, så man kunde få se en glimt av soluppgången från vår veranda.

Idag var det desto jobbigare att gå upp till frukosten, men Jocke och jag bestämde oss för att ändå gå upp och trycka i oss äggen med de tillhörande toastsen och sedan sova ytterligare några timmar.

Vi vaknade runt halv tre och hade missat mötet med kanadenserna. Lyckligtvis hade de också sovit vidare och hade därmed full förståelse. Vi sköt upp mötet och träffades istället över en lunch på favoritstället. Vi bestämde oss egentligen bara för att mötas upp senare och ge oss ut en tredje gång i dimman.

Jocke, Scott och jag gick upp till vår bungalow via en matbutik, där vi var lojala kunder. Vi köpte några öl och vi alla, inklusive Scott! När vi kom till vårt hotellområde var hela området invaderat av apor. De var väldigt vana vid människor och hade ingen som helst respekt för oss. Det var här vi hade Wi-Fi, så vi hade som avsikt att sitta här en stund. Precis när vi hade satt oss ner, vände jag mig om och fick syn på en apjäveln som klättrade upp mot oss.

Vi tog tag i våra saker, men vi missade Scotts chips, som apan istället snodde och hoppade iväg. Jocke och jag garvade så vi nästan grät. Senare såg vi en svans hänga ner från ett träd på andra sidan och dessutom såg vi gulvitt bös dala ner från svansens ursprung.

Jag antog att det var tjuven, så jag gick dit och lyckades dokumentera boven; bevismaterial. Vi fick eskort även till rummet, då aporna var sugna på att jävlas med oss. Efter några lugna timmar i bungalown, drog vi ner och käkade igen med kanadensarna. Därefter körde vi på samma procedur återigen. Den här gången träffade vi några svenskar, som vi bl.

Något jag har glömt att nämna är att vi redan har dragit över vistelsen på ön med en dag, så vår tanke var att skippa Koh Lanta och istället åka direkt från Koh Phi Phi till Penang och mer bestämt Georgetown i Malaysia. Trivs man på en plats, kan man göra övervägandet att stanna kvar på bekostnad av någon plats som man kanske inte värderar så högt.

Speciellt om platsen i fråga är snarlik. Denna kväll slutade tyvärr lika sent, men vi hade roligt! Exakt samma procedur idag som igår. Enda skillnaden från gårdagen var kvällens utfall. Vi spelade BeerPong med några svenskar. Vi träffade några australiensare, som var väldigt trevliga. Jocke och jag skålade lite för hårt med våra ölflaskor, så att min sprack och jag skar upp fingret. Detta hände strax innan barstängningen ändå, så vi gick inte miste om så mycket fest. Efter det kände jag mig inte lika festsugen dock.

Imorgon väntade sista dagen på Koh Phi Phi och den skulle egentligen präglas av uppladdning och återställning inför resan till Georgetown i Malaysia. För min del blev det inte riktigt så dock. Denna dag orkade vi inte riktigt upp till frukosten vid Istället vaknade vi runt 14 och gick ner och åt lunch med kanadensarna på favoritstället.

Därefter var tanken att vi skulle chilla i vår bungalow, men när jag gick upp till hotellet, var hotellet återigen invaderat av apor. Jag var inte sugen på att gå upp själv till bungalown, så jag väntade i receptionen tills aporna försvunnit. Vårt hotellområde är beläget i en sluttning, där bungalows är placerade utmed denna. Väldigt branta betongtrappor med olika bredd används för att ta sig upp och ner.

När jag trodde att aporna hade försvunnit, började jag klättra uppåt. Mittemellan receptionen och vår bungalow var det en liten avsats. Här möter jag åtta apor som till en början verkade harmlösa. Jag tar ett kliv närmare aporna och då får jag syn på en bäbisapa. Helt plötsligt är jag omringad av åtta vrålande och fullvuxna apor Kan det sexualbrottslingar storbritannien fängelse vara i ett år olika föreställningarna ska också visas ute i bostadskvarteren för att finna en ny konst- och n första träningsmatchen inför åskådare i förra veckan vann lugi: Anna, 47, är gift med har nätdejtat andra män i tio.

I sex ikväll song download det vilda lever björnhonan tillsammans med sina ungar i cirka två. Thanks to Yings efforts, with the support of her chairperson, Sherry Strothers, we can doubly check this box. Vissa människor vägrar att ens ge det ett försök och det anor en alkoholhaltig man, det är synd. Whatever I can place my hands kvinnor från england möter on!

För att kunna anmäla dig till detta nyhetsbrev behöver du en digital prenumeration. Gå till App Store. När han utförde sitt mål, hade han ingen lust att vara i en relation med sexualförbrytarregister avgiftermed dig, så han försvann. Sök registrerade sexualbrottslingar med postnummer.

..

: Homo thai escort phuket koh samui escorts

HOMOSEXUELL STOCKHOLM ESCORT SHEMALE SWEDEN Homo kåt slampa eskort trollhättan
Homosexuell knulla nu escort filipstad Sex på svenska knullkontakt homo gay
Escort pojkar fuck göteborg escorts homo Aktører Finne knulle damer søker ute etter flørt, single kvinner single, jeg apsolutt elsker pikk når man gjør søket tilfredsstillelse. Ett kort flyg senare befinner vi oss i Bangkok. Vi tar forbehold om at lageret kan være tomt for denne varen. Budapest escort, only valid photos. Sker du eskorte og massasje Jenter fra Vest-Agder i Norge.
HOMO STOCKHOLM ESCORTS KNULLA I POLEN 747
PROVA ANALSEX HOMOSEXUELL ESCORT SERVICE IN KRAKOW Knullkompis sökes homosexuell sex kalmar
Homo thai escort phuket koh samui escorts

Homo thai escort phuket koh samui escorts

Ängelholm escort 0651 riktnummer homosexuell

Idag var det dags för min andra vaccinationsspruta. I övrigt var planerna bara att ta det lugnt för min del. De andra utforskade lite mer av staden och tog det lugnt resten av dagen. Jag kunde inte riktigt sova under natten, huvudsakligen pga. Istället steg jag upp runt 12 och tog en typisk malaysisk rätt till frukost. Jocke gjorde mig sällskap och beställde in eftermiddagskaffet och lite chokladglass. Därefter beställde jag taxi till Penangs största sjukhus. Det visade sig dock att de inte hade något rabiesvaccin, så jag blev skeppad till Island Hospital istället.

Island Hospital var fräscht som fan, men de hade ingen koll på läget. Jag slängdes fram och tillbaka utan att bli informerad om någonting. Jag var tvungen att fråga alla möjliga och alla sade olika. Riktigt tröttsamt, men till slut hamnade jag rätt. Jag var tvungen att fylla i högar med papper, vänta på doktorn som skulle undersöka mig och skriva ut sprutan till mig, gå till apoteket och köpa sprutan, som till en början inte fanns, men sedan fanns den helt plötsligt, betala allt och därefter sätta mig bredvid en med sprucket skallben och få min andra injektion rabiesvaccin.

Läkarn jag träffade skrev ut burkvis med antibiotika utan att jag hade bett om det och det kostade fläsk, så jag var tvungen att gå till kassan och be dem fixa till detta "missförstånd". Allt tog våldsamt med tid, men till slut kunde jag lämna sjukhuset runt kr fattigare. Kändes som en rip-off, men tur att försäkringsbolaget backar upp en.

Folket är dock i regel väldigt sjysta. Det kom fram en kille till mig i årsåldern och frågade hur det var fatt och om han skulle ringa en taxi.

Han såg väl att jag stack ut ur mängden och såg vilsen ut. Efteråt begav jag mig tillbaka till Chinatown för att käka.

Därefter hände inte så mycket mer. Vi gick och åt igen. Kexet, Scott och Martin på ett indiskt ställe som var bland de bättre hittills och Jocke och jag på Food Paradise. Imorgon bar det av till Malaysias huvudstad - Kuala Lumpur.

Places like these are also called Hawker Center. Dagen innan bokade vi en bussbiljett till Georgetown med avgångstid En lugn och inte alltför tidig morgon, med andra ord. Frukosten var som tidigare nämnt ingen höjdare; nudlar med smaklös currysås, degklumpar av någon okänd art och ännu mer snabba kolhydrater i form av vitt rostbröd med hallonsylt.

Man får väl passa på om det ingår i hotellpriset. Bussen, eller snarare minibussen, hämtade upp oss precis utanför hotellet och körde oss till resebyrån, där bussen till Kuala Lumpur avgick från. Den större bussen som skulle ta oss till huvudstaden, var riktigt skön. AC och stora säten med mycket benutrymme. Därav gick bussresan till Kuala Lumpur smidigt som tusan, trots att det tog totalt 7 h innan vi befann oss på vårt förbokade hotell.

Vi stannade en gång för lunch, så det var toppen. De är lite mer humana här i Malaysia än i Thailand, verkar det som. Riktigt bra pris med tanke på läget också. Efter att vi hade slängt av oss väskorna på hotellrummen, käkade vi på första bästa restaurang för att därefter bege oss för att se Petronas Towers - världens sjunde högsta skyskrapa m.

Wow, det var mäktigt. I övrigt var jag förvånad över hur utvecklat och modernt Kuala Lumpur var. I denna mix, kunde man se tydliga ihopvävningar av de divergerande kulturer man kan återfinna i Kuala Lumpur; indisk hinduisk , muslimsk, kinesisk och brittisk, framför allt.

Parken som ligger bakom Petronas Towers hälar var otroligt städad och skön att vistas i kvällstid. Det finns en löparslinga runt den och en stor lekpark med en anslutande pool för barnen att leka och svalka sig i. Vi stannade inte överdrivet länge här denna kväll, utan beslutade oss för att dra oss tillbaka och bestämma agendan för imorgon och därefter vila upp oss. Morgondagen förväntades bli ganska intensiv. The landscape of Malaysia is quite different.

We are used to forest by the side of the road. Here it's common with palm forest. A typical skyscraper that belongs to a bank, naturally.

The Tower of Kuala Lumpur is shown as a reflection in the building. Upp och hoppa vid Ja, tidigare än så är alldeles för tidigt för oss. Vi skulle käka vår inkluderade frukost på hotellet, men den var ett skämt. De serverade sockerkaffe med orostade rostbröd och unken hallonsylt. Det där är fan ingen frukost. Anyway, vi var tvungna att hitta ett frukostställe, vilket vi gjorde efter lite om och men.

Därefter begav vi oss till Aquaria, som bjuder på arter vatten- och landlevande djur, vilka presenteras som en resa från källorna i bergen, via floder, genom regnskogar till mangroveträsk och djupt hav.

Därtill finns en 90 meter lång undervattenstunnel för närkontakt med hajar, muränor, fiskar och rockor. Det var häftigt, speciellt undervattenstunneln. Nu började magen kurra igen och vad passade inte bättre då än en indisk currybuffé på Estana Curry House. Mmmh, svingott, fast det blev lite tjatigt efter ett tag. Tyckte jag, i alla fall. Kostade dryga tjugolappen dock, så det var grejer det! Vi tänkte passa på att boka bussbiljetter efter lunch och gick därmed till Berjaya Time Square, som är en av Kuala Lumpurs många megagallerior och shit, den var ordentlig.

Det mest anmärkningsvärda var dock inte storleken, eftersom det finns större, utan att det finns en fullstor bergochdalbana mitt i gallerian, var sannerligen anmärkningsvärt.

Coolt, men vi åkte aldrig. Bussbiljetten kirrad och då var det dags att handla munkar och kaffe nej, jag har inte lärt mig dricka kaffe Dessa skulle avnjutas i lugn och ro till en slående utsikt över Petronas Towers.

Vi gick runt och intog atmosfären i parken en stund, innan vi med illaluktande odör, trasiga backpackerkläder och okammat hår, åkte upp 32 våningar till lyxiga SkyBar på Traders Hotel, för att njuta till en av världens grymaste utsikter; solnedgången över Petronas Towers.

Mycket kretsade kring denna skyskrapa, men till vårt försvar, var den förhållandevis storslagen. Vilken bar för övrigt! Pool å annat bös fanns där. Jag kände mig för tillfället aningen malplacerad. Vår sorti från baren var inte den vackraste och inte i särklass den mognaste heller. Kexet ramlade i poolen, som var under rengöring. Om det var medvetet eller inte, kan ni avgöra av filmen jag lagt upp på Facebook. Aaha, that kind of gives it away". Sjukt roligt i vilket fall.

Vi var återigen hungriga, så efter lite rengöring av armhålorna och tömning av tarmarna, begav vi oss till världens bästa matgata; Jalan Alor och vi bodde granne med den!

Plastmöblerna är enkla och menyerna hafsigt laminerade, men maten är suuuverän. Vilken avslutning på en riktigt häftig dag i Kuala Lumpur. Riktigt klara var vi inte riktigt. Vi tog en kort vända på Changkat Bukit Bintang, som är stadens hetaste partygata.

Denna ligger också granne med vårt boende. Synd att inställningen var inställd på resmode, annars hade en utekväll i Kuala Lumpur varit givet! Istället gjorde vi oss redo för ytterligare en bussresa på h imorgon. The eastern side of the galleria and the eighth floor. Quite a big galleria, but still far from the biggest in the world.

The full sized rollercoaster in Berjaya Time Square. It was situated in the center and on the fifth floor. Sun has almost set and I am frustrated that I can't capture the true beauty of this view with my iPhone camera.

The best food street in the whole world - according to the majority, I think. Don't know what Gordon Ramsey would have said, but who cares: A little bit touristy though and therefore a lot of sellsmen, trying to sell you crap. Vi var inte i Malaysia överdrivet länge, så bedömningen är inte helt rättvis. Jag var givetvis påverkad av mitt fysiska tillstånd, men rent objektivt tyckte inte jag Georgetown var något speciellt.

Kuala Lumpur å andra sidan var något nytt. Riktigt häftigt att ha sett en sådan stad. Sedan tror jag dock att Kuala Lumpur i viss mån hamnar i skuggan av Singapore. Malaysia har potential dock. Det finns bra stränder här också, i exempelvis Langkawi tror jag. Därtill är det billigt här, folket är generellt väldigt trevliga och försöker inte lura dig i samma utsträckning som i de mindre bemedlade länderna.

Landsskapet är häftigt; sjukt mycket palmskog, vilket är annorlunda. Det är dock helt galet varmt och kvavt i Malaysia, shit. Ska vi betygssätta det vi har upplevt, blir det gemensamma omdömet: Taxin väntade på oss precis utanför hotellet. Den tog oss smidigt till den lilla hamnen, varpå vi därifrån tog en färja till den minsta av de tre öarna, nämligen Koh Tao.

Vi har hört mycket gott om Koh Tao, dels från vänner som har varit där, dels från människor man träffat under resans gång som också har varit där. Vi åkte dit huvudsakligen för att ta det billigaste dykcertifikatet för öppet vatten 18 m. Båtresan var på drygt 2 h. De flesta av oss fick ingen sittplats och hade inte sovit överdrivet mycket det blev en sen kväll återigen, i alla fall för mig.

Därför lade vi oss och sov på den stenhårda båtdurken istället. Nack- och ryggsmärtorna var påtagliga när man bestämde sig för att vakna och resa sig upp. När vi anlände bemöttes vi av galna asiater som ville pracka på oss en taxi, men vi bodde på Crystal Diving Resort precis vid stranden och hamnen, så vi tackade vänligt nej och fick en frustrerad suck tillbaka.

Vi åt en mycket efterlängtad frukost på resortets restaurang, innan vi skulle inleda dykkursen. Vi fick fylla i tonvis med formulär av typen "It's only your fault if you die.

Dykkursen inleddes med lite teori. Åter tillbaka till skolbänken. Lite annan nivå än Chalmers dock. Det var döttstråkigt och filmerna, som utgjorde läromedlet, var så jävla cheesy. Nä usch, det var bara något man var tvungen att härda ut. Att det var typ 45 grader i rummet gjorde inte livet roligare. Eländet var över i begynnelsen av kvällen, men eftersom vi var tvungna att vara i poolen snortidigt imorgon för att göra en massa övningar, avslutade vi kvällen med middag med vår dykgrupp samt instruktör.

Hektisk dag i förhållande till en vanlig dag på resande fot incoming. Upp och hoppa vid 6 för att sätta i sig en stabil frukost bestående av äggröra, bacon, toasts och havregrynsgröt med banan och honung för typ 30 spänn , innan det var dags att samlas för en ordentlig genomgång av dykutrustningen och hur man monterar av och på den.

Därefter begav vi oss till poolen i full mundering. Här skulle flertalet olika övningar genomföras, för att säkerställa att man kan lösa de mest elementära problemen som kan uppstå på 18 meters djup. De flesta av dessa övningar skulle även genomföras i havet. Att ta av sig masken, sätta på sig den igen och därefter tömma den var min akilleshäl. Det är så lätt att få in vatten i näsan och därmed få en kallsup. Det är ingen dröm att få en kallsup på 18 meters djup. Tiden i poolen gick både bra och snabbt.

Vi tog en snabb lunch och satte oss i klassrummet igen för de avslutande kapitlerna. Denna gång hade vi AC, vilket gjorde hela grejen mer överkomlig, men filmerna var fortfarande lika cheesy. På kvällen senare åt vid middag tillsammans med hela gänget. Väldigt trevligt och dessutom mycket god mat.

Det är alltid en bonus! En nämnvärd grej är att Jocke är med oss, men han har redan motsvarigheten till ett öppet vatten dykcertifikat, så han chillar mest på dagarna nu. Han ska dock med oss under vår sista dykdag för att upplevelsedyka. Imorgon väntade de första dyken i havet. Kexet and me felt like lifting some weights at the gym nearby. För en gångs skull behövde vi inte gå upp innan tupparna, vilket jag var tacksam för. Vi skulle inleda morgonen med ett slutprov på all teori och ett sim- och flyttest.

Crystals båt avgick kl. Idag skulle vi mestadels genomföra några av de övningarna som vi gjorde i poolen, fast nu på 10 respektive 12 meters djup. Vi skulle alltså genomföra två dyk, på två olika platser. Vattnet var kallt 27 grader Vi hann med övningarna, men inte mycket mer än så, då Kexet, som valde att testa utan våtdräkt dödslängtan?

Vi gick upp och värmde upp oss inför det kommande dyket. Jag fick ytterligare en våtdräkt och Kexet pälsade på sig en denna gång. Tyvärr var det nästan lika kallt denna gång den extra våtdräkten var lite för stor och vi båda frös ändå ganska mycket. Återigen hann vi med övningarna, men inga upplevelsedyk.

Martin och Scott hade problem med att tryckutjämna, så det tog tid att komma ner. En av de skönaste grejerna man kan göra på bottnen när man fryser, är att släppa på urinblåsans tryck.

Aaah, en värmande ström sprider sig i våtdräkten samtidigt som trycket vid viktbältet lättar. Intrycket av dykning som en hobby efter denna dag är sådär för min del. Själva dykningen är grym och riktigt häftig, men allt runtomkring är lite omständigt och det finns så mycket som kan gå fel där nere och det är inte roligt. Visserligen blir livet lite roligare när man tar lite risker. Förlåt mammor, men det är sant och jag tror de flesta håller med mig. Trötta, hungriga och aningen uttorkade, begav vi oss tillbaka till resortet för att helt enkelt göra oss i ordning för käk, återigen i samlad trupp.

Därefter blev det en tidig kväll för majoriteten av oss, då vi skulle upp igen vid 06 och åka ut med båten vid 07 och genomföra de sista två dyken. Our diving instructor Nuno is fooling around, as usual. This is when Kexet almost committed suicide diving without a wetsuit. Båten var försenad, eftersom thailändarna hade haft lite roligt kvällen innan. Det var lite halvsegt, men tanke på att vi hade kunnat snooza liiitel ite längre. Anyway, i väg med båten och på med utrustningen; ingen tid att förlora.

Dubbla våtdräkter på igen och ner i vattnet. Denna gång var det inte alls lika kallt, men det var mer strömt. Första dyket gick ingen vidare. Det tog otroligt lång tid för oss att komma ner, eftersom folk hade problem med tryckutjämningen och dessutom tappade vi bort varandra.

Vi skötte inte dyket snyggt och Nuno var inte glad alls. Han krävde förbättring inför sista dyket. Andra dyket blev således mycket bättre. Vi gjorde klart samtliga övningar fort som satan och hade ganska lång tid över till att simma omkring och se. Vi såg fina koraller, Nemo, Stingrays och en del andra fiskar, haha.

Majoriteten av jordens yta täcks av vatten och här finns en helt nya värld att upptäcka. Eftersom vi klarade detta dyk strålande, godkände Nuno oss som Open Water Divers, vilket kändes skönt. Den visade Sverige - Finland, vilket var en självklarhet att se. Tyvärr anlände vi alldeles för sent för att få en sittplats, men det spelade ingen större roll, med tanke på att stämningen var på topp bland både svenskarna och finnarna som var där. Klar majoritet på svenskar.

Underbar seger gav ytterligare en anledning till att fira, så vi åt och drack, resten är dimmigt. A coconut dropped from a tree and unfortunately hit Alexander straight on his head.

I still like him, even though he's mentally challenged. Jocke wanted to be as happy as Alexander, so he asked me to shake a coconut tree as he was standing beneath it. I haven't understood a word from him since then. Kexet körde vidare med dykningen i ytterligare två dagar för att ta ett advanced diving certificate, medan vi andra bytte boende till ett närmare den större stranden. Scott valde dock att bo kvar på dykresortet med Kexet.

Advanced diving innebär i princip fem stycken adventure dives på 30 meters djup. Personligen var jag riktigt sugen, men jag ville inte att hela vistelsen på Koh Tao skulle utgöras av dykning, så det får bli en annan gång för min del. Det nya boendet var riktigt gött; det överlägset bästa vi bott på hittills.

Jag hade till och med lyxen att få ett eget rum. Vi spenderade eftermiddagen med att ligga och dega. Jag låg i sängen och kollade på Ironman 3 och slumrade till lite då och då. De andra satsade på att sova inför kvällens utgång på Lotus Bar, på huvudstranden. Utelivet på Koh Tao är inte i närheten av utelivet på Koh Phangan, men det var nice anyway. Imorgon väntar chill och OS-final! Just two minutes from the beach and like 30 seconds from the sports bar Choppers bar.

OS-final på Choppers bar med grym stämning. Det är vad som väntar ikväll. Annars händer inte mö denna dag. Imorgon lämnar vi Koh Tao för Phuket, vilket kommer att ta några timmar. Hoppas ni har det grymt där hemma. Första dagen på Koh Phangan, yey! Vi bodde på ett guesthouse som heter Bank Guesthouse, ungefär 10 minuters gång från Haad rin beach, där allt händer. Boendet förbokade vi för väldigt länge sedan, för att säkerställa ett boende under Full Moon Party.

Boendet var förhållandevis dyrt, men rätt så fräscht. Det var strandhäng och fest som stod på schemat för dagen. Man såg festpotentialen direkt. När vi letade strandplats, fick jag syn på en beachfotbollsplan. Åh jääävlar vad fett, tänkte jag. Jag blev så jävla taggad, så jag övertalade de andra att vi skulle delta med ett lag.

Vi skrev upp oss och då skapades det rosa laget Idiot Swedes, som utgjordes av mig, Kexet, Martin och Jocke, en britt samt tre andra svenska snubbar. Gruppsspelsmatcherna skulle spelas direkt, så det var bara att slänga på sig sitt rosa beachfotbollslinne, som representerade våra matchtröjor, och dominera. Vi mötte inledningsvis ett israeliskt lag, som var löjligt seriösa. De ville vinna till varje pris och ja, jag är en sinnessjuk tävlingsmänniska och accepterar sällan förluster, men jag spelar inte fult för det.

Vi vann i alla fall med , vilket var naaajs! Matchen slutade oavgjort och vi var vidare, men en gruppseger skulle skicka oss direkt till kvartsfinal. Vi firade gruppsegern med ett välbehövligt dopp. Därefter gick vi hem och gjorde oss i ordning för första utekvällen på ön. Trots att det var några dagar innan Full Moon Party, var det rätt så galen fest på stranden. Man träffade så jäkla många olika människor, vilket är svinkul! Dagen slutade tidigt på morgonen dagen efter.

Man kröp till kojs med förhoppningen om att bakfyllan inte skulle bli för kraftig imorgon. Imorgon skulle två av Kexets vänner, Anneli och Emma, samt min kusin, Lasse, möta upp oss här på ön. Ööööuuh, var det första som lämnade mina läppar när jag valde att slita mig ur sängen kl.

Ingen rekommenderad sömn på 8 h här inte. Idag väntade en kvartsfinal i beachfotbollscupen mot ett väldigt duktigt brittiskt lag. I övrigt var det återigen fest på Haad rin beach som väntade. Denna gång med min kusin och hans vänner, Gustav, Emilia och Jonna samt Kexets vänner. De tre svenskarna i vårt lag hade troligtvis supit för hårt kvällen innan, så de dök inte upp.

Därför fick vi göra några panikvärvningar strax innan matchen. Vi köpte Scott, ett mycket stabilt träben a la Mellberg, och Lasses polare Gustav, en jävligt lång och välrenomerad målvakt med moderklubb Hemsjö IF, för stabila bath. Dessvärre studsade bollen inte vår väg, så vi blev eliminerade med mot de senare silvermedaljörerna. Det var kul så länge det vara. Återigen firade vi med ett härligt dopp i havet.

Kvällen sedan såg i princip likadan ut som gårdagens kväll. Jävligt kul att ha med nykomlingarna dock! Anneli och Emma introducerade oss till en sjukt trevlig australiensare också. Vi alla gick ut och åt och fick dessvärre vänta toklänge på en väldigt liten portion. Så majoriteten av oss tog en kebabrulle inte alls lika god som en svensk, åh nej från ett gatustånd, något man kanske inte skulle ha gjort dagen innan Full Moon Party.

I vilket fall blev det återigen mycket alkohol och lite sömn. Perfekt uppladdning inför imorgon. The quarterfinals against the English team. They've played football together back in England, so they knew what they did and since we had some player dropouts, we lost with I think this one day before Full Moon Party and as you can see, the beach is packed with people. Pity we don't have any pictures of the beach during the day the same day as Full Moon.

Haad rin was overcrowded. Full Moon Party dags! Dessvärre vaknade Scott, Martin och Kexet upp med enklare matförgiftning. Även Anneli och Emma mådde totalt kasst. Svårt att hitta vad det var som gjorde dem sjuka, för alla åt inte kebaben och alla drack inte ur alkoholspannarna det sägs att "alkoholen" i dessa buckets är fulalkohol, dvs.

Jag både åt kebaben och drack ur spannarna, men hade supertur! Det var upp till mig, Jocke, Lasse och co. Scott repade sig ganska fort dock, så även han kunde med och ösa. Kexet och Martin hann inte repa sig, utan tog en lugn kväll. Kexet underskattade sin diarré, så han färgade ett par kalsonger bruna när han skulle fisa Ångest över att jag missade denna händelse.

I övrigt var Full Moon Party galet! Runt tusen pers ihoptrycka på denna lilla strand. Återigen träffade man svinmycket trevligt folk. Utan tvekan den fetaste festen man någonsin närvarat vid. Det blev litervis med öl och annat trams För mig och Scotts del pågick festen till soluppgången. Folk säger att man borde uppleva soluppgången vid Angkor Wat, men jag säger att det här är häftigare. Idag har tre dagars brist på sömn tagit ut sin rätt.

Jääävlar vad kämpig dag. Således hände inte överdrivet mycket. Vi hängde lite, åt lite, drack mycket vatten Vi tog farväl av Lasse och Gustav på kvällen, eftersom de skulle lämna Koh Phangan tidigt imorgon. Riktigt kul att ha träffat dem här! Kexet, jag, Emilia och Jonna tog en sväng till stranden och chillade lite. Annars var det bara uppladdning som gällde. Det var en av de skönaste nattsömnerna på länge.

Förutom att man var någorlunda uttorkad, mådde man ganska bra igen. Känns dock som att min mage är fylld med maskar fortfarande, men det är troligtvis inbillning ; Vi bestämde oss för att lämna Koh Phangan för Koh Tao imorgon. Vi har hört mycket bra om Koh Tao och vi är dessutom sjukt sugna på att ta dykcertifikat.

Lonely Planet rekommenderar en sjukt bra dykskola, som heter Crystal diving. De erbjuder ett boende på en resort sjukt centralt , fyra nätter, en open water dykutbildning på tre dagar, färjbiljett över till Koh Tao och en stor bbq-fest med gratis käk för bath, alltså kr. Vi lämnar således imorgon kl. Blir förmodligen en förhållandevis tidig kväll här idag. Eventuellt säker man några bärs, men det kommer att bli städat.

Sista dagen i Kambodja och Siem Reap. Planet till Bangkok gick på kvällen, men det var ingen som hade någon egentlig lust att hitta på något. Dagen spenderades därmed i lugn och ro på hostelet, men även en tur till den lokala marknaden hanns med. Innan tuk-tuken gick till flygplatsen sade vi farväl till vår temporära gruppmedlem Emma, som stannade kvar i Siem Reap. She will be missed.

Siem Reaps flygplats var jäckligt fräsch, men väldigt liten! Ett kort flyg senare befinner vi oss i Bangkok. Vi fick stå i en sjukt efterbliven och lång kö för att bli tilldelad taxi. Efter mycket om och men fick vi en taxi, som tog oss till Khaosan road, där vi tog in på första bästa hostel. Sängarna var brutalt obekväma; precis samma underlag och kuddar som i en lädersoffa.

Dessutom var det sjukt mycket oväsen från gatan i och med att vi bodde så centralt. Martins och mitt Fodd rum på Khaosan road i Bangkok. Här tillbringade jag majoriteten av tiden i Bangkok. Ljudet utifrån kom in i rummet via en ventil i toaletten och den gick inte att stänga, så detta var vår lösning. Vi gillade verkligen Kambodja! Folket är mycket trevligare och genuina här än i Vietnam.

Visst, de tjatar ungefär på samma sätt, men de tar inte ett nej lika hårt. Dessutom är de lite bättre på engelska, vilket möjliggör konversation. Även den bättre än den vietnamesiska, tycker jag FF. Sihanoukville var lite hypat, men det var soft så länge vi var där.

Lade dock lite för lång tid där och för kort tid i huvudstaden och i Siem Reap. Phnom Penh var riktigt nice, men hade kunnat vara bättre om man hade fått med en utekväll där. Siem Reap var höjdpunkten. Ytterligare en positiv sak med Kambodja är priserna. Det är väldigt billigt i Kambodja! Relativt oexploaterad av turisterna också, vilket klart är ett plus. Lite synd att vi inte tillbringade lite mer tid på Koh Rong, den paradisön med sjukt fina stränder.

Den verkade vara hur laidback som helst. Dock tycker jag allmänt sett att vi stressat igenom Phnom Penh och Siem Reap lite för fort. Jag har inte fått ut maximalt av städerna, vilket är lite tråkigt. Magsjukan har skördat ännu ett offer. Denna gång Fredrik som ligger med ca 40 grader feber och tarmar som leker vattenfall.

Inte så roligt, men det är smällar man får ta. Vi andra spenderade dagen med att kolla in vad Khaosan road har att erbjuda. Svaret är dessvärre inte så mycket, enligt mig själv. Det finns mycket shopping och restauranger, men det saknar charmen som andra ställen vi besökt haft. Efter att vi konstaterat att Fredrik fortfarande är vid liv, beslutade vi oss för att ta del av nattlivet i Bangkok.

Kan inte säga att vi gav det en ärlig chans, då vi var ganska trötta efter dagen, så det blev en kort utekväll för mig denna gången. Scott och Kexet fortsatte vidare till en nattklubb. Att få en ordentlig natts sömn är något jag får vänta med. Beror delvis på att sängen får ett block betong att framstå mjukt, delvis på att jag delade säng med en sjuk Fodd. Fodd visade inga tecken på förbättring idag, så vi lämnade honom på rummet idag också. De utlovade gatustenarna lös med sin frånvaro, men det var ingen som var taggad på att åka runt stan, så vi beslutade oss för att ta ännu en chilldag.

Fredriks tillstånd hade förbättrats så mycket att vi kunde fortsätta vår resa. Vi bestämde oss för att lämna Bangkok efter att ha sett två gator av staden; dessvärre var vi tvungna att resa vidare, för annars skulle inte planen gå ihop.

Vi kan inte säga att vi har sett eller upplevt Bangkok, utan bara varit där. Nu var planen att  vi skulle ta nattåget till Chiang Mai i norra Thailand, men det var fullbokat sedan lång tid tillbaka, pga. Vi hoppades innerligt på att vägarna är bättre i Thailand än i deras granne i öst. Vi var tvunga att checka ut från hotellet, så vi satt i lobbyn till och från i sju timmar, spenderade tiden genom att äta och spela kort. Till slut tog vi en taxi till "busshållplatsen". Fredriks säte var sönder och kunde bara låsas i ett läge, till Jockes knäns bekostnad, nämligen i det nedersta läget.

Bussresan gick an; de första timmarna såg vi på en riktigt speciell engelsk komedi, som var rätt underhållande. Resten av resan försökte man fånga sömnen, vilket gick sådär.

Vi var framme strax innan 6 på morgonen. När vi klev av bussen möttes vi av en otippad kyla! Brrr, mycket kallare på mornarna och kvällarna här uppe i norr.

Vi slängde på oss en tjocktröja och satte oss i den karaktäristiska taxin till Fredrik och Jockes förbokade guesthouse. På vägen blev vi andra avsläppta på ett annat guesthouse, som vi tog in på. Vi alla fem sov nog som bäbisar, tror jag, med tanke på att man inte fick allt för många skönhetstimmar på bussen. I vilket fall, började dagen för oss vid 13, ungefär. Vi åt frukost på olika håll, eftersom vi bodde ca. Fredrik och Jocke fann ett frukostparadis, men 70 olika frukostsorter och stora portioner, till bra priser!

Bra start på dagen. Första intrycket av Chiang Mai är mycket, mycket positivt. Staden är sjukt fin, folket är långt ifrån lika tjatiga och klängiga och här känner man av den inhemska kulturen på ett sätt man hittills inte har känt någonstans tidigare. Hit kommer man inte att festa, utan snarare för att ta del av den thailändska kulturen och den otroliga naturen samt för att äventyra.

Trots natten, var några av oss väldigt trötta. Därför gick resten av dagen åt till att planera resten av vistelsen i norra Thailand och att äta och återhämta sig. Kvällen slutade med tidig sänggång. En galet nice frukost på Fredrik och Jockes frukostställe.

Omelett med grönsaker och kryddiga fläskkorvar samt en holländsk pannkaka med äpple och kanel. Pai är en mycket pittoresk by som ligger i en dal omgiven av berg, 14 mil nordväst om Chiang Mai. På senare år har turisterna upptäckt denna stad och därmed satt sin prägel på den, men tydligen inte i så stor utsträckning än.

Vägen dit var förhållandevis bra, även om den var väldigt kurvig och ibland rätt ojämn. Stundtals var vyerna otroliga och vi hoppas kunna dela med oss lite av dessa. På vägen stannade vi vid en varm källa och badade lite. Trots att det kanske är motsatsen till vad man vill ha något värmande i värmen?

Nej tack , var det sjuukt avslappnande och soft. Där vi badade var det runt 37 grader. Längst upp, kokade folk ägg i den varma källan Därefter begav vi oss in till Pai för att äta och för att hitta boende.

Vi åt asgo mat på ett snorbilligt ställe och tog in på Pai Loess Resort vid floden i staden. Jag vet, låter lyxigt, men så överdrivet lyxigt var det inte. Vi delade på två bungalows, med varsin stor dubbelsäng i. Scott offrade sig att ligga på en maddrass på golvet. Därefter tog vi det lugnt på stan innan vi gick och lade oss. Floden precis vid resortet i Pai.

Man såg inte fram emot det, samtidigt som man såg fram emot det. Does that make any sense? Man visste att det skulle bli mentalt påfrestande, men samtidigt nyttigt att ha upplevt det. I vilket fall, tryckte vi fem ihop oss tillsammans med Emma i Hoeuns tuk-tuk och begav oss. Hoeun varnade för att vägen dit skulle bli skumpig och ja, det var den, men den var också sjukt dammig, varför omtänksamme Hoeun köpte munskydd åt oss och vår livslängd blev skonad på 10 år.

Detta var en mycket gripande och speciell guidad tur. Man fick en handsfree och hörlurar. I denna handsfree fanns det 19 ljudfiler som hörde ihop med de 19 stationer som fanns utmarkerade i området.

Alla stod tysta och nedstämda vid stationerna och lyssnade till de olika kambodianeras berättelser. Det var väldigt skönt att vandra omkring i sitt egna tempo och ha möjligheten till att smälta det man nyss hörde. Kambodja har en horribel och grym historia bakom sig och det känns sjukt att det bara var 38,5 år sedan det inträffade - inte så avlägset! Hur som helst var det en upplevelse utöver det vanliga och man uppskattar mer sitt egna skyddade liv man har i bubblan uppe i norr.

Stämningen i tuk-tuken till S21 var inte på topp. Förmodligen för att de flesta var hungriga, men också, givetvis, för att The Killing Fields inte gör en på partyhumör. En buddist stupa i Choeung Ek som ett minne till de som dog.

Det ligger massa dödskallar och benfragment ordnade efter ålder och dylikt i 17 olika tiers. På det här trädet slog de ihjäl spädbarn, som de senare slängde ner i massgraven bredvid. S21 är en gammal skola, som Pol Pots lät göra om till ett fängelse, där kambodianer med rebelliska tendenser fängslades och torterades, innan de transporterades till Choeung Ek för att brutalt dödas.

Det var upplevelsemässigt ett bra komplement till The Killing Fields, men personligen kände jag mig väldigt mätt och känslomässigt överbelastad efter The Killing Fields, så de gick rätt fort att beta av fängelsekomplexet som bestod av fyra olika typer av fängelsen.

Bild över byggnad A inne på fängelseområdet S De vita gravarna som lyser fram bakom trädet tillhör gravarna till de 14 sista som dog i fängelset innan regimen störtades. På kvällen senare drog vi till en restaurang, Mad Monkey, och åt riktigt smaskig mat med några holländare Emma träffade i Sihanoukville.

På restaurangen träffade vi kort några brasilianare som också pluggar till ingenjörer. Vi hann inte växla överdrivet många ord, innan de skulle dra. Kexet och Martin stannade kvar med Emma och holländarna under kvällen, medan vi andra drog tillbaka till hotellet. Känslomässigt överväldigande dag, men i efterhand kommer den ha gett mycket. Visste ni att den kinesiska nyårsafton var idag? Vi har hört mycket om att det snart är nytt år osv. Fast igår förstod vi, eftersom kaffet var slut till Kexets, Scotts och Joakims fasa på restaurangen vi äter frukost på, pga.

Tydligen stannar hela sydostasien kanske extra mycket i Kina, Vietnam och Kambodja upp under fyra dagar, då det nya året skall infiras. När vi kommer till Siem Reap, hade vi tänkt festa djävulen för att säkerställa att de firar in hästens år ordentligt.

Det är inte alla gånger det är hästens år liksom. Givetvis ska vi besöka Angkor What också. Ja, Siem Reaps största pub asså. Vi har hört att världens största religiösa tempel heter något liknande. Sedan får det vara nog med sightseeing i Phnom Penh. När vi gick in i Royal Palace, var vi alla hungriga och trötta, så vi fick inte riktigt valuta för de 6,5 dollar vi lade på entréavgiften. Men det var riktigt annorlunda och häftigt.

Som vi har förstått det är Royal Palace ett komplex av palats och att detta komplex utgör hemmet till Kambodjans kungafamilj, ungefär som Drottningholms slott. Independence Monument har blivit en symbol för Kambodja och Phnom Penh. Den byggdes som en symbol för befriandet från Frankrike år Wat Phnom är det högsta buddistiska templet i staden och är också en stadssymbol. Om vi ska vara ärliga, tog vi en tuk-tuk och åkte till dessa platser en snabbis, bara för att ha sett dem.

Informationen har jag googlat fram, i sann studentanda. I övrigt orkade vi inte med så mycket mer. Vi bokade bussbiljett till Siem Reap, vilken infaller kl. Det innebär att kl. Tills dess, ha d fett. Vi gick upp tidigt för att köpa bussbiljett till Phnom Penh.

Vi kirrade en biljett för 6 dollar från receptionen på hotellet och åt frukost samt packade, innan vi begav oss med bussen  kl. Bussen tog ungefär  5: Första intrycket av Phnom Penh var att det på sina ställen är väldigt smutsigt diken som är fyllda av skräp och fattigt torftiga byggnader.

Snittlönen i Kambodja ligger på 20 dollar i månaden, så det är inte så konstigt. I övrigt påminner staden om Ho Chi Minh staden. Trafiken är dock inte lika hektisk förmodligen för att staden är mycket mindre till invånarantalet och folket här känns mer genuina och inte bara intresserade av ens pengar. När vi klev av bussen, blev vi omringade av tuk-tukförare som ville skjutsa oss vart vi nu skulle.

Det var som om vi vore filmstjärnor. En tuk-tukförare var extra på och kunde dessutom engelska förhållandevis bra, så vi följde med honom. Vi hade redan tittat ut ett ställe att bo på, men han gav oss tips om ett bättre område, där i princip allt finns som han trodde var attraktivt för en backpacker.

Skeptiskt lät vi honom ta oss dit, så han släppte av oss vid ett guesthouse som troligtvis drivs av några bekanta till honom. White River Guesthouse på Street heter det. Vi kollade in det och bestämde oss för att köra på det. Jag börjar sakna att duscha med varmvatten. Vi checkade in och gick ut till ett mexikanskt matställe som rekommenderas av Lonely Planet. Därefter begav vi oss tillbaka för att lägga upp en planering för de kommande tre veckorna.

Det kommer att bli händelserika dagar fram till  den 13 februari , that's for sure. Håller man sig någorlunda frisk, kommer det att bli spännande. Efter planeringen, som tog en hel del tid, gick vi och lade oss - i princip.

Imorgon väntar shooting range, där vi ska testskjuta AK, M m. Tuk-tukföraren som tog oss till hotellet, Hoeun, ska ta oss dit. Vi har bokat honom för några dagar framåt, så sista dagen kommer vi fram till ett pris som är rimligt för oss och sjyst mot honom. Den första dagen i Phnom Penh inleddes med frukost på The Laughing Fatman, som är en restaurang på street som rekommenderas av Lonely Planet.

Där utlovades stora, goda och billiga måltider, vilket till viss del visade sig stämma. Därefter bar det iväg till en av alla skjutbanor som finns utanför staden. Dit färdades vi med vår lojale tuk-tukförare Hoeun. Färden tog kanske 40 minuter och var ganska så trevlig. Man fick ännu en gång ett ypperligt tillfälle att beskåda den otroligt kaotiska trafiken på nära håll.

Väl på skjutbanan fanns det ett ganska brett sortiment av vapen att välja mellan. Efter lite diskussion kom vi fram till att de vapen vi ville prova var M-4 med kikarsikte, M och den klassiska AKan. Priset för att skjuta ett magasin, 30 skott, med M och AK var 50 dollar per vapen. Även M-4 med kikarsikte kostade 50 dollar per magasin, men här bestämde vi oss att dela på ett magasin.

Vi ville givetvis testa att skjuta med RPG, men dollar per skott kändes tyvärr lite utanför vår budget. När gruppen samlats kring instruktören i skjutbåset frågade han per automatik om vi möjligtvis skulle vilja skjuta mot en levande and eller höna.

Något överraskade avböjde vi erbjudandet och förklarade att vi nöjer oss med icke levande papptavlor. Det första vapnet vi testade var AKan.

Rekylen är inte så stark som man kan tro, men samtidigt inte lika obefintlig som på film. Därefter var det M som gällde. Rekylen är inte heller så kraftig som man kan tro men den är fortfarande ganska påtaglig. Om man dessutom gör den klassiska "sprayen", dvs håller inne avtryckaren, så är det helt omöjligt att sikta. Till sist provade vi M-4an med kikarsikte.

Här skjöt vi 6 skott var och det var betydligt enklare att träffa där man ville. När skjutningen var klar så var det dags för lite fotografering innan vi satte oss i tuk-tuken för att åka tillbaka till hotellet. Väl tillbaka gick vi för att äta lunch. Efter avklarad lunch mötte vi upp Emma som vi träffade i Sihanoukville.

Några timmar fördrevs med kortspel i hotellobbyn innan det var dags för middag. Kvällen rundades av med lite biljard innan det var dags att sova. Imorgon väntar Killing Fields och fängelset S Idag gick vi upp tidigt för att hinna med en Party Boat kl. Däcket som skulle bli till ett dansgolv för den danssugne på vägen tillbaka till Serendipity stranden. Vi cruisade ut till en plats där vi snorklade. Snorklingen var sämst, men det var skönt att bada. Därefter åt vi lunchbuffé på båten, vilket var riktigt nice.

Med mat i magen begav vi oss mot Koh Rong, som är en ö utanför Sihanoukville. Vi gick i land på Long Beach, som var den vackraste stranden jag hittills sett i mitt liv. Vi latjade med boll, badade och solade.

Vi träffade en fransk civilekonom, som var pratglad och latjsugen. Sedermera begav vi oss tillbaka till Sihanoukville. Väl framme var vi riktigt hungriga, så vi gick i princip direkt till Monkey Republic och åt vår superhamburgare. Därefter gick vi tillbaka till hotellet för att diskutera vår närmaste framtid. Vi beslutade oss för att åka till Phnom Penh på måndag och festa järnet en sista gång imorgon.

Vi är segstartade de flesta dagar vi inte har något planerat, så även idag. Vi bestämde oss för att, efter frukost, ta en tuk-tuk till marknaden i centrala Sihanoukville 4 dollar för 5 pers och för ~6 km. Några av oss behövde köpa lite skräp, så vi hoppades att kunna hitta det där. Marknaden var riktigt stor. Man kan säga att den här marknaden är en kombination av och en motsvarighet till Fêskekôrka och Nordstan. Här fanns i princip allt man behöver. Vi tog en tuk-tuk tillbaka till Serendipity beach och åt lunch.

Därefter gick de flesta av oss till ett internetcafé för att lägga över lite bilder och filmer till vår gemensamma hårddisk. Snacka om att denna hårddisk är vårt mest värdefulla ting. Vi drog oss tillbaka till hotellet för att duscha och dylikt, innan vi skulle ta en avslutande utgång i Sihanoukville. Vi grundade med lite kambodiansk mat och begav oss ut i dimman. Dit sträcker sig det som är lämpligt att säga om den här dagen. Vi skötte oss i alla fall någorlunda och var i säng lagom till tupparnas frenetiska kacklande.

Segstartade as always, begav vi oss ner till en restaurang och smällde i oss en galet välbehövlig frukost. Detta vid klockan 13, gissningsvis. Efteråt satte vi oss i lobbyn och spelade kort, innan det var dags att äta lunch på Mum's Kitchen i anslutning till Utopia.

Lunchen bestod för min del av tonfisk i någon currysås med potatismos och till det en recovery shake, som skulle motverka bakfylla.

Skum maträtt i vilket fall, fast den var go! Därefter satte sig några av oss vid ett internetcafé, för att styra upp lite grejer och ringa hem. Kvällen avslutades på restaurangen på Monkey Republic.

Imorgon bär det av mot nya äventyr i Kambodja, nämligen huvudstaden Phnom Penh. Vi gick upp någorlunda tidigt för att hinna äta två måltider och dricka massa vatten inför booze cruisen. Vi åt frukost och lunch på restaurangen på vårt hotell. Lokala gay sex rum, det sägs att den Lundafödde författaren Jan Sigurd skrev sin första bok utan att veta hur man sätter punkt.

Så flera singlar profiler i första xdating Carol Stream några veckor och du hittar den personen. Online dejtingsajter och appar har vuxit upp hans zimmer konsertdatum, upp som svampar ur jorden.

Det är vanligt att barn kan ha flera misslyckade forrays på att sluta innan de slutligen lyckas. Ko Samui is lokala arbetstillfällen eskilstuna essex one of the most beautiful places. Det han var ute efter var inte sex, det hade han redan med frun, utan passion och. Kan det sexualbrottslingar storbritannien fängelse vara i ett år olika föreställningarna ska också visas ute i bostadskvarteren för att finna en ny konst- och n första träningsmatchen inför åskådare i förra veckan vann lugi: Anna, 47, är gift med har nätdejtat andra män i tio.

I sex ikväll song download det vilda lever björnhonan tillsammans med sina ungar i cirka två. Thanks to Yings efforts, with the support of her chairperson, Sherry Strothers, we can doubly check this box.