Escort södermanland bordell gdansk homosexuell

Slutligen tröttnade hon, alldeles som andra vid hennes ålder, och då tillställdes för hennes nöje jagten i Kolmården. Kammarherren Klas Wrangel, som anförde jagten, ville uppdrifva elgar, men skogen var därtill för vidsträckt och tiden för kort. Man nöjde sig med harar. Drottningen sköt från sadeln i fullt språng en jösse. Detta var icke nog, hon upptäckte räfven, räfven bedrog henne, hon bedrog jagtsällskapet, och änden blef kullerbytta.

När Kristina återvände till staden, syntes hon blek och utmattad. Hon kände en olidlig värk i hufvudet, bröstet och ryggen ; hon inbillade sig, med sin lifliga fantasi, att hon afbrutit ett refben.

Med möda tillryggalade hon vid Flemings arm den korta vägen från hamnbryggan till De Geers hus, där hon bodde vid torget. Här omhändertogs hon af fru Beata Oxenstjerna och väckte ej ringa bestörtning. Kristina älskade ej denna sin tuktomästarinna, som med alla en husmoders dygder förenade ett sträft sätt och icke dolde, att hon ogärna underkastade sig detta ömtåliga uppdrag af riksförmyn- dame. Hela hof staten kom i rörelse och skrämdes ytter- ligare af de återvändande jägarne, som ej kände drott- ningens fall eller orsaken till hennes försvinnande, men desto bättre kände Kolmårdens dåliga rykte.

Sven Axelson hade låtit undfalla sig halfkvädna ord om någon- ting, som skulle ha timat i bergsklyftan. Det skulle ha skett, men ändock icke skett: Hof läkaren efterskickades och föreskref åderlåtning. Kristina vägrade att angifva deras orsak. Man skulle icke få den triumfen att se henne straffad för en nyck.

Furstinnan Marie Eufrosyne var likaledes af oro och skrämsel illamående. De två kammartärnorna, hvilka medföljt för drottningens närmaste uppvaktning, befunnos halfdöda af ridten och fruktan för straff. Morsker hade återfunnits betande i en skogsbacke. Vidunderliga rykten gingo från mun till mun. Fröken Kerstin hade blifvit bergtagen, eller hade hon med nöd undkommit stigmän. Hon hade blifvit förhäxad — »krossad», som termen lydde i folkspråket.

Men hvar finna henne? Hon fanns icke långt borta. Ingen hade haft tid att tänka på Hagar. Okänd i ett främmande land, vågade hon icke tränga sig in i drottningens bostad och satt, väntande vidare befallningar, på trappan till huset. Här igenkändes hon af Sven Axelson. Han hade ej glömt, att Morsker skyggat vid det ställe, där flickan stått invid hasselhäcken. Hagar öfverraskades oförberedd, frågades, men be- hagade icke svara. Hon ihågkom drottningens lifliga önskan att dölja sitt äfventyr och förteg ståndaktigt allt, utom den befallning hon fått att medfölja till staden.

Hon fördes till fru Beata, som tog henne för en finsk kammarpiga. Vet du hvad man säger om dig? Man säger, att du är en trollpacka, som understått dig att bruka onda anslag. Och vet du huru man straffar trollpackor? Man piskar dem med ris och bränner dem på bål. Betänk detta, du illmariga stycke; ljug icke, svara på mina frågor 1 Hvad har händt fröken Kerstin i skogen? Hvarför åter- fanns hennes häst med tom sadel? Hvarför är hon sårad? Hvarför ljög du för herr Klas, att hon ridit till Åby?

Där är svårt att rida i Kolmårdens skog. Får jag svar eller får jag icke? Axelson var ej sen att hämta ett hasselspö, som i den gamla goda tiden alltid fanns till hands för loflig husaga. Hagar fortfor att tiga.

Den som minns Hagar och Bennu i Kaskas torp vet, att Dordej aldrig vågade hota dem med ris, emedan de däraf blefvo blott sjufaldt värre. Hagar sprang tillbaka, grep en väfsked, som stod vid väggen, och utropade: Drottningen var visserligen omyndig ännu och stod under sin öfverhofmästarinnas tukt, men hon var dock en drottning. Fru Beata besinnade sig.

Du där — tillade hon till flickan — tänk på profossen! Och tänk på bålet! När du betänkt dig, så bulta i taket 1 Man skall höra dig i köket, och jag vill då se om jag kan göra något för dig. Hagar fördes trotsig, men utan motstånd, till husets källare, under hvars fuktiga hvalf hon knappt kunde stå rak, och instängdes på förbättring.

Fru Beata hoppades, att hon snart skulle falla till föga. Man omtalar, just från , att rikskanslern låtit straffa en tjenare, oaktadt drottningens förbön. Kristina låg i feber, förorsakad mera af nervskak- ningen, än af yttre eller inre kroppsskador.

Ebba Sparre satt vid sin kungliga väninnas sida. Den vackra Ebba kallade i enrum drottningen du. Jag kom likväl till staden förr än' ni. Dora ligger till sängs, Sidonia hostar blod. De stackars tärnorna redo ihjäl sig af skrämsel. Hvarför red du ifrån oss? Man ledsnar vid dessa eländiga harar. Jag fick sikte på räfven, och sedan. Det är godt att öfva sig. Många hundar gläfsa på kronan. Hvarifrån fick du blånaden där? Ebbas bestörta uppsyn röjde, att hon icke ansåg detta alltför otroligt, när i detsamma deras samtal af- bröts af fru Beata.

Hon fann rådligast förbjuda den febersjuka att tala. Har hon yppat något för dig? Men i Tära dagar hör man ju mycket talas om häxekonster. Jag har tagit en misstänkt person i förvar ; säg intet därom 1 Den sjuka bör lämnas i ro. Likasom för att gäcka denna föreskrift anmäldes kort därpå rikskanslern, och honom kunde tillträde icke förmenas.

Den berömde Axel Oxenstjema, konungen utan namnet, var vid denna tid femtionio år gammal. Högrest och kraftfull, med grått hår, hög panna och blå ögon, bar han ännu på kinderna ungdomens skära rodnad. Man förstod, att denne man kunde befalla: Han hade redan haft mer än en besk sanning att säga sin unga drottning, och han skulle senare nödgas säga henne långt flera; men han glömde aldrig, att han talade till »den store Gustafs dotter».

Rikskanslern dolde icke sitt missnöje med Kristinas obetänksamma jagtäfventyr och kom för att säga henne det. Ar ock eders majestät nu lyckligen kommen till den ålder, när förståndet bör råda och I själfve veten huru kostbar eder höga person är att akta för hela rikets välfärd. Och jag vill nu intet hafva sagt detta till att bedröfva eder, nådigaste fröken, efter I ju liden själfver af skadan, det jag nu hoppas och beder till Gud, att snart skall hafva en hugnelig öfvergång.

Utan mån I till framtida bättre eftersyn taga det gunstigt upp, såsom det kärligen och med all skyldig vördnad eder sagdt är af eder och eder store faders trogne tjenare, den intet bättre i världen vet, än att hans nådiga drottning må komma till ett lyckosamt regemente här i tiden och till de utvaldes ro efter detta. Hvarpå han med ett blidt småleende kysste drott- ningens hand, likasom för att afbedja hvad där kunde vara förnärmande i hans tillrättavisning.

Axel Oxen- stjerna var så van att väga sina ord, hvilka ju på denna tid lågo tungt i Europas vågskål, att en stenograf eller en tryckpress från våra dagar icke behöft lägga en bokstaf till. Om det fanns någon dödlig, för hvilken den faderlösa Kristina kunde och borde hysa en dotters känslor, var det visserligen denne man, den främste bland hennes förmyndare, hvilken icke blott bar hennes kronas bördor, utan allt från hennes späda år varit för sin drottning en faderlig rådgifvare.

Och hon kunde icke undgå att vörda honom; han var verkligen den ende, för hvilken Kristinas själfrådiga lynne böjde sig, den ende som hon — ännu åtminstone — icke vågade motsäga. Men att älska honom som en fader, att böja sig med en dotters frivilliga lydnad under hans råd, det kunde hon icke. Därtill var han henne för öfverlägsen, och nyckeln till Kristinas gåtfulla personlighet, sådan denna begynte antaga bestämd gestalt i hennes sextonde år, var ingen annan än den, att hon icke tålde någon 4.

Hon kunde högakta, värdera, beundra, älska, ja, ända till blindhet älska den ene eller andre, som hon ansåg värdig sin aktning eller sin kärlek, ty de hafva farit mycket vilse, som sagt, att hon aldrig kunde älska någon eller något annat än sig själf. Men hon kunde det endast med det villkor, att detta något eller någon var henne underlägset.

Att stiga i hennes ynnest, det var icke blott att visa de egenskaper, som hon uppskattade högst, det var än mer att stå under hennes egen nivå; att falla i hennes gunst, det var att vilja vara hvad hon var eller däröfver. Hon begärde icke underdånighet, ehuru det i lynnets häftig- het stundom tycktes så, ty förödmjuka sig kunde också en slaf, och hon föraktade slafvar. Hon behöfde och hon fordrade att vara denna »makalösa», som hon sedan blef, ett uttryck, i hvilket man läser devisen på hennes ensliga storhet.

Hon satte sig upp och svarade i en lätt ton, som motsades af hennes feberglänsande ögon: Rikskanslern betraktade henne forskande. Han be- farade ett nytt utbrott af dessa hastiga sjukdomsfall, för hvilka Kristina varit utsatt under sina växande år. Kommissarien De Geer väntar där ute att förnimma huru det förhåller sig med hälsan. Hans underdåniga önskan är att i morgon hedras med sin nådiga drottnings besök på Finspång. Jag skall svara honom, att det må upp- skjutas.

Kristina reste sig upp i bädden. Ar fältmarskalken Horn anländ till Norr- köping? Jag vill minnas, att han väntas i dag. Eders kärlighet vill, att en så berömd hjälte, som nyss blifvit mottagen med stora ärebetygelser i Schweiz, Holland och Frankrike på sin återresa, skall vänta på företräde hos mig! Han har ej varit i Sverige sedan tretton år, och jag kan ej minnas honom; jag var ett barn, när han drog ut i kriget.

Invitera honom till aftonvarden; jag är fullkomligt frisk. Och assessor Stjernhjelm, anlände han inte i går från Dorpt? Jag önskar se honom med de öfrige. Han blir nu vår antikvarie för rikets fornlämningar; jag vill fråga honom om han kan restaurera Staket.

Det är märkeliga ruiner ; jag var nära att bryta halsen af mig där vid besöket i somras. Hon talade fort och otåligt; det var feber i orden. Rikskanslern växlade en betänklig blick med sin syster, men ansåg icke rådligt att nu motsäga henne. Hon ville ej vara sjuk, hon ville ej vara kastad ur sadeln, ville ej anses straffad för sin obetänksamma ridt. Ingen skulle ana de fross- skakningar, som genomilade hennes leder, eller den matthetens svindel, som gång på gång hotade att beröfva henne medvetandet.

Hon hade till och med låtit kläda sig omsorgsfullare än vanligt. Hon talade mycket, kanske för mycket, men hon talade klokt och, där ämnet tillät det, kvickt.

Det var första gången man såg den Kristina, som skulle förvåna världen. Rikskanslern hörde henne med undran, de öfrige med beundran. Hon hade sedan några få timmar likasom vuxit.

Drottningen-barnet tycktes genom någon underbar, plötslig kris hafva blifvit för- vandlad till drottningen-jungfrun. Presidenten Kurck, som icke dröjde att vid sin an- komst uppvakta de höge resande, blef likaledes inbjuden till hoftaffeln.

Denna serverades för fjorton personer. Norrköping hade den sällsynta lyckan att se kring sin drottning församlade fem män, hvilka redan voro och än vidare skulle blifva de främste representanterne för fem olika samhällsriktningar: Det var en femtonårig prinsessas debut, och i hvilket tillstånd 1 Till höger om henne satt rikskanslern, till vänster fäUmarskalken Horn.

Vid sidan af dessa grannar ville hon för intet pris förråda en svaghet, men hade iakttagit försiktigheten att behålla Ebba Sparre närmast bakom sig som uppvaktande hofjungfru.

Tid efter annan lutade hon sig mot sin väns skuldra, likasom för att hviska till henne en befallning, medan hon i verkligheten behöfde ett stöd för att icke förråda sig. Horn hade nyss afslagit republiken Venedigs ärofulla anbud att som generalissimus anföra dess härar mot turkarne. Kristina yttrade skämtande, att så kärt det vore att se honom i Sverige, ville hon hellre se honom i Konstanti- nopel. Edert lif är en saga. Trollen stänga eder sju år i berget, och ni återvänder föryngrad till nya bragder.

Finska porten och tyska bivuaker ha den fördelen att icke skämma bort oss med mjuka bäddar. Ni och edra lands- män värmen eder gärna vid elden. Ni hade hett nog vid Breitenfeld, men så var ni också konungens »högra hand». Det värsta i Ingolstadt var att icke få slåss för min unga drottning. En gång — tillade han — var jag nog lycklig att få göra eders majestät en tjenst.

Det var, när jag hedrades med förtroendet att begära prinsessans af Brandenburg hand för salig konungen, eder store fader. Gustaf Horn var nu femtio år gammal, icke hög- vuxen, men kraftigt byggd, med hängande långt, lockigt brunt hår, bruna, milda ögon, smal panna, blekgul hy, korta mustascher och ett uttryck af nästan sorgset allvar, 46 DE TRE där smålöjet, som nu upplyste hans kärfva anletsdrag, var en lika behaglig som sällsynt gäst.

Dessa finska porten, som tillhörde hans barndomsminnen, hade på- tryckt honom den outplånliga stämpeln af ett folk, hvars mod är tyst, hvars lugn är hårdt, hvars trohet trotsar döden.

Holländaren Louis de Geer, nu femtiotre år och sedan ett år svensk adelsman, var i lynnets allvar och oskrymtad gudsfruktan Horns själsfrände, men i öfrigt så olik honom, som freden är olik kriget. Han bar en rik borgares långa, svarta, tätt tillknäppta sammetsrock och en bred, slät halskrage med två hängande silkes- tofsar. Några tunna grå lockar vid öronen, ett omsorgs- fullt klippt helskägg och en svart kalott på den kala hjässan omgåfvo en hög panna, finhylta kinder och ett par kloka, välvilliga, lugna ögon.

Det var något till- bakadraget i hans person; man hade framför sig en tystlåten köpman, som ständigt afbidade konjunkturer och förstod att begagna dem, men på samma gång ingaf förtroende genom ett uttryck af redbarhet och soliditet. Han stod just nu i underhandling med kronan om att inköpa Finspång, som han arrenderat sedan , och därtill de rika järnverken kring Dannemora. En sådan storman i järnindustrin hade Sverige dittills aldrig sett. Om han kände sin betydelse, undgick denna ej heller de styrande.

Kristina kände sig anslagen af allt storartadt. Håll ord, och ni skall inte finna oss lika svarta, som våra nya under- såtar. Eder hertigliga vapensköld skall prydas med en morian i guld. Jag vet endast en man i Europa, som vore nog klok och nog rik att underlägga sig Afrika, och den mannen är jude. Han har nöjt sig med trettio procent för våra små ficklån; kan vid en annan lägenhet ock begära femtio. Nej, eders välborenhet, vi äro tillsvidare förnöjde med vårt Europa, allenast vi kunde det skickligen anamma och sköta, men när vi behöfva mer, är det eder vi vilja skicka till Afrika.

Assessor Stjernhjelm, som år erhållit sitt klingande adliga namn i utbyte mot det tarfliga Göran Olofsson, hördes förmena, att om Sveriges rike underlade sig morianer och hedningar, vore icke heller judarne med deras penningepungar att förakta. Stjernhjelm var nu femtiofyra år, välbekant som en lärd, skarpsinnig och skarptungad domare, äfvensom författare i antikviteter, men hittills nästan okänd som skald.

Han bar domarens vida långrock och, likasom De Geer, kalott på hjässan. Håret hängde yfvigt på sidorna; mustaschema och half- skägget gåfvo honom ett bistert utseende. Presidenten Kurck förenade sig i en gensaga mot judarne. De voro rättslöse i romerska riket och annor- 48 DE TRE slädes trångt omgärdade i sina borgerliga rättigheter. De Geer anmärkte, att judarne i Holland gjorde god tjenst som bankirer.

Ingen märkte, att drottningen ofta skiftade färg och stundom afbröt sig själf, likasom för att draga andan. Hon hade inlåtit sig i tal med Stjernhjelm om Staket och dess historia, när hon plötsligt grep Ebba Sparre hårdt i armen och stannade midti en mening. Fru Beata, hvars skarpa ögon ständigt voro på vakt, märkte rörelsen, stod upp från bordet och närmade sig drottningens plats.

Allas blickar vände sig ditåt, taffelns gäster sågo frå- gande på hvarandra. Mådde drottningen icke väl? Det varade endast några sekunder. Själfve rikskanslern, som satt närmast, hann icke yttra en bekymrad fråga, förrän Kristina, lika blek som hon nyss varit röd, återtog sam- talet i sin förra skämtande ton. Ar det Gustaf Trolle, som går igen? Det må assessorn veta, som själf håller en spirltus familiaria och är, så till sägande, hemmastadd i alla lönliga ting.

Neka inte, att assessorn har tändt eld på en bondes skägg med sitt trollglas och när som helst kan göra en loppa till en elefant! Den nöjdaste blir herr De Geer: Klockan närmade sig nio, som då var en mycket sen timme. Måltiden slutades med en lång aftonbön, och gästerne betygade sin skyldiga vördnad med att kyssa drottningens hand. Hon hade endast med yttersta ansträng- ning förmått säga några förbindliga ord vid afskeds- ceremonin.

Ebba Sparre ledde henne till sof rummen. Där åter- stod ännu en pröfning och icke den som kräfde det minsta modet. Fru Beata följde pligtskyldigast med. Därtill så många omständliga före- skrifter för natten, bäddens tillredning, vaktgöringen, läkemedlen, nattlampan 1 Dessa tjugu minuter voro de mest olidliga.

Hvarje ögonblick nära att falla i vanmakt, nödgades Kristina åhöra förmaningarna och besvara dem på ett sätt, som lugnade farhågorna. Hade ej detta lyckats, skulle fru Beata kvarstannat öfver natten i sof- rummet. Den nitiska vårdarinnan gick, öfvertygad att blott någon matthet återstod och skulle förgå med nattens hvila. Knappt hade dörren stängts efter henne, innan drottningen svimmade så oförväntadt, att hon skulle fallit handlöst till golfvet, om ej kammar- tärnan, som afklädde henne, stått därinvid.

Starka luktvatten återkallade slutligen medvetandet. Jag har debuterat i dagl Natten blef orolig och stundom af bruten af yrsel. Kristina tyckte sig åter jaga i Kolmårdens skog. Hon red andalusiem, han sprängde med henne öfver trädens toppar och in i molnen. Hon var omgifven af purpurröda skyar, som blixtsnabbt rusade henne förbi. Högre I Högre 1 Då låg hon åter hjälplös på jorden ; en ung häxa med svart hår ryckte från henne ridspöet och sade När fru Beata inträdde klockan tre på morgonen, hade drottningen nyss inslumrat.

Febern minskades, andedräkten blef lugnare. Ungdomens lifskraft återtog småningom sin förnärmade rätt. Utfärden till Finspång måste dock uppskjutas och företogs tre dagar senare, när drottningen var fullkomligt återställd. Omsorgen om ett hof i en landsortsstad och därtill en ung, allt annat än lättstyrd drottning, som be- hagade vara sjuk, hade så upptagit fru Beatas tankar, att hon följande dag först klockan tio på förmiddagen, när hon besökte köket för att befalla om middagsmål- tiden, erinrade sig det uppträde, som där tilldragit sig dagen förut.

Sitter hon kvar i källaren? Fången hade blifvit inspärrad klockan fem på efter- middagen, sjutton timmar hade förgått, och fru Beata var ingen hjärtlös tyrann.

Hon begaf sig, åtföljd af Apollonia, att själf öppna fängelsedörren, medtagande paltbröd och svagdricka. Den mörka, fuktiga källaren upplystes under sitt låga, hvälfda tak af en enda liten öppen glugg, genom Ö2 DE TRE hvilken den kyliga höstluften strömmade in. Silltunnor och rotfrukter, inlagda i lårar, spredo en föga angenäm lukt omkring sig.

Kalk låg högtals i ett hörn, våt lera uti ett annat. Krukor stodo på långa, halfmurkna hyllor ; tegelgrus och skärfvor af sönderslagna lerkärl betäckte jordgolfvet. Här och där sågs en tvättbalja, en så, en half nystfot, en ogarfvad kohud och obekanta, otrefliga föremål, som blifvit i hast undanskaffade vid städningen för hofvet och hvilkas beskaffenhet man ej kunde ur- skilja i half dunklet.

Där var unket, fuktigt och kallt. Hagars första tanke, när hon instängdes, var tanken på flykt. Det var första gången hon beröfvats sin frihet. Hon undersökte dörren, murarna, golfvet, taket, gluggen: Hon stjälpte en sillfjärding på sidan och fick så en sittplats. Hon var till mods som ville hon kullstörta huset öfver sig, om hon förmått, men hon förmådde det icke.

Tårlös och förbittrad, tillbragte hon några timmar, tilldess att hon somnade af trötthet. När hon vaknade, hade det svaga dagsljuset genom gluggen försvunnit, och det var nu stickmörkt omkring henne. Hon frös, hon var hungrig. Om hon dock ägt ett elddon, en pärtsticka, en lampa eller ett talgljus!

Hvad är en mänsklig tillvaro utan ljus? Mörkret är det skrämmande obekanta, mörkret är mer än döden, det är det toma intet. Den lefvande ande, som bodde i Hagars bröst, utsträckte sina armar efter en stråle dager och fick ingen. Hon kände ett rastlöst behof alt tillväxa, lära, strida och handla. Sysslolösheten plågade och för- lamade henne.

Hon stod upp och begynte trefva i mörkret bland källarens förråder. Krukorna innehöllo inlagd lök, sallader och gurkor. Hon fann morötter, rofvor, kålrötter. Bröd stod icke att finna, ej ens mjöl eller spannmål.

Om hon skulle försöka att uppbryta en sillfjärding? Det lyckades henne med mycket besvär, men sillen var salt. Hon hörde vatten droppa från hvalfvet i ett af hörnen med långa mellantider. På golfvet fanns en vattengöl, men den var uppblandad med kalk. Hon vågade icke smaka på sillen och satte sig åter på fjär- dingen. Timmar förgingo, medan hon lyssnade på aflägsna, otydliga ljud af människor. När dessa upphört, gissade hon, att natten inbrutit.

En hel lång höstnatt i ensamhet, tystnad, hunger, mörker och köld! Hon behöfde endast fatta en såstång, som låg bredvid henne, och bulta i taket, så skulle man höra henne Tanken därpå kom så naturlig och själff allén, som han ju måste komma i en sådan belägenhet. Äter kom han och ständigt åter tillbaka. Han var oundviklig, men han fann motstånd. Jag behöfver blott berätta, att drottningen fallit af hästen, att hon slagit mig och att jag nära nog slagit henne tillbaka.

Men då borde jag också tillägga, att hon förbjudit mig att säga något. Hvilken triumf för den elaka frun I Hvilken läxa för drottningen, som skickat mig hit och sedan icke det minsta bekymrar sig om att jag pinas ihjäl! Ar hon bättre än jag för att hennes far varit en konung? Hvem säger, att icke jag är af högre börd än hon? Jag känner henne inom mig. Jag ser henne lysa tvärtigenom stenmurarna. Och hvem är jag? När Hagar inkommit på denna tankegång, fick hennes fantasi fria tyglar.

Hon kände ingen tomhet, ingen en- samhet mer. Hon var hemma i dessa gåtfulla rymder af sökande utan mål och frågor utan svar.

Om de gjorde henne lycklig eller olycklig, visste hon icke. Måhända stundom det ena, stundom det andra. Hennes själ var en kameleont, som beständigt ombytte färg.

Hon var lika litet poetiskt som musikaliskt anlagd, och likväl antogo hennes tankar en form af båda dessa besläktade själsstämningar. Hon företog sig att sjunga. Om ej för annat, så för att fördrifva tiden. Jag vet ej hvem jag är och vet ej hvart jag går, vet ej hvad jag begär, långt mindre hvad jag får. Min stjärna, du det vet, i himlens herrlighet, du outsägliga, oupphinneliga, tysta stjärna du! Men du det ensam vet i himlens herrlighet, du outsägliga, oupphinneliga, tysta stjärna du!

Hon tystnade, förvånad öfver den ovana, nya form, som hennes tankar antagit. De efterlämnade en stämning, som hon ej förr erfarit: Hon hade kommit till den källa, ur hvilken diktkonst och tonkonst, vare sig skapande eller emottagande, utflöda i människohjärtan — detta obeskrifliga något, förutan hvilket ingen konst finnes till.

Åter hade Hagar tillbragt en timme under makten af dessa intryck, när hon vaknade till besinning af en brännande törst. Törsten var värre än hungern. Hennes hufvud värkte, hon skälfde af köld. Skulle man här låta henne törsta och frysa till döds? Såstången låg så nära. Hon trefvade efter kohuden, som hon varseblifvit någonstädes i hörnet, och bredde ut den på golfvet för att bereda ett nattläger.

Huden var torr och styf, hon lyckades svepa en flik omkring sig och somnade. Men i detta fängelse fanns ingen nattro. Om en stund sprang hon upp, ty någonting hade med kvicka, mjuka fjät krupit öfver hennes ansikte och tycktes vilja inkrypa i barmen. Det var en råtta, och Hagar afskydde råttor. Yrvaken trampade hon på såstången, grep den, höjde den mot taket, men kom till besinning, bortkastade åter stången och satte sig, hopkrupen och skälfvande, på sillfjärdingen för att af bida dagsljuset.

Änddigen började en strimma af dagen gry genom den trånga källargluggen. Klockan borde nu närma sig sex på morgonen, och husfolket var i rörelse. Hon hörde röster, källarens dörr öppnades, en dräng och en piga inträdde. Drängen ställde sig att bevaka utgången, medan pigan försedde sig med dagens behof af förråden i källaren. Svaret blef en hård knuff tillbaka. Flyg ut genom stenmuren, om du är af den rätta sorten!

I detsamma ångrade han sin obetänksamma upp- maning, som ju en häxa så lätt kunnat efterkomma, och ropade till tjensteflickan, att hon skulle skynda sig: Ingången stängdes ånyo, och fyra nya långa timmar förflöto, tilldess att fru Beata slutligen visade sig i dörren.

Hon fann sin fånge orörligt inkrupen i ett hörn af källaren och insvept i kohuden, hennes enda, otill- räckliga skydd mot det kalla luftdraget. Hagar uppreste med möda sina styfnade leder och stod dödsblek, men trotsig framför sin domarinna. Den oförrätt hon lidit bragte henne utom sig. Apollonia, gif den stackaren fatet och skeden; hon har ej ätit något sedan i går! Hagar var i sitt vilda lynne.

Hon stötte bort fatet, som föll till golfvet och krossades med sitt innehåll af rykande palt. Hvad vill ni mig? Jag har intet ond t gjort, och ni har instängt mig på andra dagen att frysa och svälta i detta eländiga råtthål! Ni är en förnäm fru, ni, men ni är icke förnämare än drottningen, som kallat mig hit. Jag skall klaga för henne, jag. Släpp mig ut, ut, ut! Den stolta och manhaftiga fru Beata, som tuktat så mången uppstudsig tjenarinna, där det behöfdes, med egen hand, stod slagen af förvåning öfver denna vilda kattunge, som syntes i stånd att klösa ut hennes ögon.

Törhända blandade sig i hennes känslor en viss förlägenhet öfver den möjliga redovisningen inför hennes lätt retade kungliga skyddsling. Hon lämnade utan motstånd utgången fri och såg fången försvinna öfver torget mot hamnen. Hagar flydde, hon visste ej hvart.

Landet, staden, människorna, allt var obekant. En mötande pojke be- gapade henne med oförställd undran. En västgöte med ränsel på ryggen, glömde att utbjuda sina knappar och band. En skällande hund förföljde henne, en kodrift syntes hugad att pröfva möt henne styrkan af sina horn. Hon ville till presidenten Kurck och visste ej om han fanns i staden eller hvar han bodde. Dä igenkände hon örlogsbriggen Andromeda, som ändtligen uppnått sin destinationsort och låg förtöjd vid hamnbryggan.

Hagar flydde till briggen. Jag har gifyit ett löfte. Drottning Kristinas korta sjukdom i Norrköping efter- lämnade lyckligtvis inga andra spår, än de intryck hon behöll i det mjuka vaxet af ett ungt hjärta. Efter besöket på Finspång hade drottningen rest till Nyköping för att begrafva sin hofmästarinna, fru Kirstin Nilsdotter, och därifrån återvändt till Stockholm. Vidpass en månad därefter, i Oktober , lät Kristina kalla till slottet sin skriftefader och lärare, hofpredikanten, teo- logie professorn vid collegium illustre i Stockholm Johannes Matthise, som hon fortfor att rådfråga om sina studier, ehuru hans regelbundna undervisning redan för ett år sedan var afslutad.

Det var ett förtroligt samtal vid skymningsstunden på eftermiddagen i drottningens bibliotek. Dörrarna stängda, ingen lyssnare. En spansk pudel, Fido, present af Ludvig XIII, sträckte sig makligt på mattan under skrifbordet och småskällde i sömnen. En uppvaktande hofjungfru satt ensam i rummet utanför, stickande strumpa. Johannes Matthise var en blek, mager, af studier böjd man, hvilken såg ut att vara sextio år, ehuru han BIKTEN 59 ännu ej fyllt femtio.

Hans långa, svarta, öfver pannan benade hår hade redan, likasom hakskägget och de tunna mustaschema, begynt märkbart gråna. Hans lugna, milda blick hvilade forskande på Kristina, där han satt orörlig i länstolen, medan hans unga elev än placerade sig tätt bredvid honom, än otåligt gick fram och åter på golfvet. Kristina blef stående framför honom och sade med eftertryck: Jag hoppas till Gud, att hvad där skiljer dem från oss och oroar kyrkan i hennes nuvarande kamp för lifvet, skall kunna i godo biläggas.

Aldrig kan en luthersk jungfru äkta en reformert prins. Det var då dit hans elev ville komma med kyrkofäderne. Hvad aktar Gud det, som vi kalla bättre eller sämre, allenast vi stå fäste i ett uppriktigt hjärtelag?

Men kurprinsen af Brandenburg tager jag icke i lefvande lifve. Det var en offentlig statshemlighet och ett föremål för skvallret vid alla Europas hof, att kurfursten af Brandenburg vid denna tid formligen anhållit om Kri- stinas hand för sin äldste son och tronarfvinge Fredrik Wilhelm, den sedan så ryktbare »store kurfursten». Denna förbindelse var planlagd redan i drottningens späda barndom, medan hennes fader lefde, och ansågs såväl af honom som af förmyndarestyrelsen vara af en ofantlig politisk vikt, emedan Sverige därmed skulle underlägga sig nästan hela Östersjöns kuster.

Ögonblicket var kritiskt; förmyndarne tvekade; på Kristinas eget ja eller nej berodde en förändrad maktställning i norden. Det var därför hon tillkallat den ende rådgifvare, för hvilken hon hyste ett fullt förtroende, icke för att lyssna till hans råd, ty beslutet var fattadt, men för att beväpna sig med de skäl, som hans lärdom, klokhet och till- gifvenhet kunde utfinna.

Han BIKTEN 61 teg en stund stilla och frågade därpå försiktigt, om hans nådiga fröken tillkallat honom för någon samvets- betänklighet. Skulle jag taga en cal- vinist? Hvad skulle prästerskapet säga därom? För alla riken i världen vill jag ej förleda någon att ombyta tro. Men tror ej ers vördighet, att brandenburgarne hafva ett be- synnerligt och själf rådigt sinnelag? Min stackars mor har många goda egenskaper och älskar mig ömt, men ers vördighet känner hennes olyckliga svårmod.

Prins Fredrik säges vara en förståndig ung man. Hans hand skulle stå efter hennes krona och inte sluta förr än han den anammat. Konung Sigismunds tider vore då snarligen att förvänta. Jag fattige tjenare tillåter mig intet att i detta ärendet spå, men väl vet jag en annan be- tänklighet, som där står emellan min nådiga fröken och kurprinsen af Brandenburg.

Jag beder eders vördighet, förtig det inte, mycket hänger därpå 1 — Nådig fröken och kurprinsen äro syskonebam. Detta skäl ingick icke i motiven för hennes tillämnade afslag. Aldrig hade jag trott, att ers vördighet skulle åberopa sådana skäl.

Ar detta förbjuden led, huru kan då kyrkan gång efter gång gifva dispens därifrån? Och är det inte förbjuden led, hvarför skola människor förbjuda hvad Gud har tillåtit?

Efter mitt ringa förstånd är Sveriges drottning oförhindrad att räcka handen åt ett sitt syskonebarn, men eftersom två finnas, de där kunde till en sådan hög ära i fråga komma, är jag af den mening, att det vore för hennes majestät hugneligare och för riket nyt- tigare att utvälja den af de två, som icke allenast genom förnämliga egenskaper, utan ock genom inländsk börd och trosbekännelse därtill är värdigast.

Kristina reste sig, men satte sig åter. Hon försökte att skratta, men det lyckades illa. Rodnaden på hennes kinder förtröt henne. Det är dock kristligt att ock för sin skriftefader bekänna hvad där på samvetet är.

Han såg icke den talande, men hennes röst förekom honom hälft skrattande, hälft gråtande. Jag var tio år, han fjorton.

Vi lekte med skepp i bäcken vid slottsvägen. Jag föll i bäcken, han drog mig därur och bar mig, så våt jag var, uppför den höga trappan till slottet. Han blef lika våt som jag själf. Vi hade ju ofta lekt brud och brudgum. Ja, sade jag, för alla tider Hon tystnade; det var mot hennes natur att bikta. När skriftefadern ej svarade, fortfor hon: Jag har svarat ibland ja, ibland nej.

Och ni vet, fader, huru styfsint jag stundom är. Jag har varit honom så vred ibland, att jag kunnat slå honom. Kammarpigoma ha förtäljt mig saker om honom, som jag blygs att omtala. Sädana äro de, fader Johannes! O, det är en ond tid vi lefva i; prinsar äro inte ett hår bättre än andre junkrar. Ar det ej skamligt?

Och nu i kriget därtill! Liksom vi inte visste huru där lefves i krig! Man skall icke döma en ung man ohördan. Jag har tänkt ibland, att det vore så godt, om jag rådde mig själf. Hvarför skall en kvinna gifva sig helt i en mans våld? Det är människors lag, icke Guds, ty för Gud är hon en lika friboren, odödlig ande som han. Far och mor skall man lyda, råd skall man höra och inte tjuras i högfärd, men hvar står det skrifvet, att jag skall lyda en man?

Därtill, när Gud har låtit mig födas till ett så högt ämbete, huru skall en regerande drottning lyda sin undersåte? Ar det inte bättre, att hon för- blifver i jungfrustånd hela sitt lif igenom? Johannes Matthise vände om länstolen, utan att tänka därpå, såg sitt skriftebarn rätt in i de glänsande ögonen och svarade: Dock är det skrifvet om henne, att hon kallade sin man Abraham herre. Ar det nu lag, att kvinnan skall vara sin man underdånig för att Sara kallade Abraham herre, så BIKTEN 65 bör det ock vara lag, att en man skall fä hafva flera hustrur.

Och den lydnad, som frivilligt framgår af kärleken, är intet förtryck. Hon är skapad till sin faders dotter, sin broders syster, sin mans hustru och sina barns moder. Det är allt en kärlekens lydnad, som icke förnedrar, fastmera upphöjer. Kristina uppreste sig med af vrede darrande stämma.

O, att jag vore — hon ville säga: Jag har ingen far, ingen bror, och jag vill inte heller klafbinda mig under en man. Sina barns moder 1 Jag förstår; mitt rike behöfver en tronarfving. Om jag gifter mig, hvem säger, att jag föder en Au- gustus till världen?

Hvem ansvarar för att jag inte lika lätt kan föda en Nero? Johannes Matthise fattade hennes hand, där hon stod uppretad framför honom med blossande kinder, och förde handen ödmjukt till sina läppar.

Denna hennes kärlek har nu Sverige, enligt Guds skickelse, att tacka för en hugstor drottning, som endast behöfver blifva sin fader lik i mildhet för att efterlämna hans frejdade namn. Jag vill intet mera falla besvärlig med en gammal tjenares råd i detta vanskliga ärendet, efter- som min käraste fröken satt sig i hågen att aldrig gifva sig i äkta stånd, ändock det vore för rikets välfärd och ingen värdigare lärer stå till att finna, än hans furstliga nåde unge herr Carl Gustaf.

Ty därutinnan skall min nådigaste fröken hafva sin fria konungsliga vilja oför- kränkt, och lärer det vara bäst att intet mera därom orda. Kristina lugnade sig och pekade skrattande på pudeln, som hotande rest sig på mattan och syntes beredd att försvara sin herskarinna mot hvarje förolämpning. Ni ser, vördige fader, att själfva de oskäliga djuren försvara min frihet.

Misstyck inte, om jag i hastighet sagt eder emot! Det finnes ingen lefvande själ, för hvilken jag yppat hvad jag för eder yppat, ej heller någon, till hvilken jag hyser en sådan tillit. Sätt eder än en gång och hör mig med tålamod 1 Jag har ju ännu inte sagt eder allt. Ni skall ännu råda mig i det som viktigast är. Vid dessa ord omflyttade hon åter stolama med deras ryggkarmar mot hvarandra, och båda satte sig. Min blide fader förlät mig, att jag svikit hans förhoppningar, men min moder kunde aldrig rätt förlåta mig detta.

Jag har alltid förekommit mig som en bortbyting. Vore jag vidskeplig, skulle jag tro, att en troUpacka stått vid min första vagga och kastat därin en flicka i stället för prinsen, BIKTEN 67 som skulle ärfva sin faders bragder. Vare därmed huru det vill: Men ännu i denna stund är jag inte riktigt mig själf; jag är inte den jag synes, utan en annan, som skulle vara en prins och blifvit förklädd till kvinna. Ni kan tro mig, det är inte godt att vara klufven i två: Det föder af sig ett ojämnt sinnelag och mången otillbörlig hjärtats åstundan.

Hvad ni mig sagt om kvinnorna, att de äro så svaga, det vill jag intet förneka; jag kan aldrig lida dem så, som jag lider starke män, och det kommer sig däraf, att jag känner inom mig den bortbytte prinsen. Säg mig, är detta synd? Ar det uppror emot Guds skickelse? Men är det allenast ett frimodigt hjältehjärta, såsom Deborahs, då skall det fastmera anses såsom en besynnerlig Guds gåfva, gifven en drottning för stora värf.

Tänker jag dock, att där jag engång kommer till regementet och regerar mer som en man, än som kvinna, skall detta blifva riket till båtnad. Men si, nu kommer jag tillbaka till löftet.

Skall jag det stadigt hålla, eller skall jag det bryta af bättre förstånd? Om jag det håller, står vid min sida en konung, som är starkare än en drottning. Om jag det bryter, gäller det samvetet. Märk, att jag var tio år, när det aftalades oss emellan. Ar det syndigt af en full- vuxen att bryta ett barns ord? Men frågan är, om ett barns känslor äro en samvetssak och ett barns ord ett kungsord. I före- varande ärende ville jag detta långt hellre bejaka än neka, men mitt samvete bjuder att svara nej — Alltså bryta?

Törhända är där något, som svarar ja. Där gick våg på våg i de dolda djupen af hennes innersta och undanträngde den ena den andra. Det var nästan mörkt i rummet, när hon knappt hörbart hviskade: Då har den vuxna kvinnan beseglat barnets ord. Men när han sade ja, reste sig motsägelsens ande i henne, och hon svarade: Hofpredikanten kände, att äfven en ängels tålamod kunde brista. Min nådiga fröken handlar dock i sin konungsliga frihet som henne för godt synes. Skriftebamet var åter drottning, skriftefadem en undersåte.

Hon hade blottat för honom en flik af sitt hjärta, som för alla andra var dold. Om hon ångrade det, ville hon godtgöra sitt fel. Kurprinsen skall i morgon få sitt höfliga afsked. Torstenson skall måhända få en fiende i sin rygg, men Sverige skall undgå en annan Sigismund. Johannes Matthise lämnade med en djup vördnads- betygelse, men förnärmade känslor sin kungliga lärjunge. Hon skulle afskeda kurprinsen? Därtill behöfde hon icke hans råd, på sin höjd hans skäl; hon hade beslutit detta honom förutan.

Hade hon en afsikt med bikten, så gällde den Carl Gustaf, den unge fursten af Pfalz- Zweibriicken, hennes barndoms trolofvade, och i denna hjärtefråga hade rådgifvaren kommit till korta. Lägg betsel på den svallande vågen 1 tänkte han, bekymrad och misslynt. Hon vet icke själf hvad hon vill och begär att andra skola veta det bättre.

Flickan har ännu icke fyllt sitt sextonde år. J 6, Lärdom mot lärdom. Man var nu i början af November. Brandenburgs sändebud hade afrest från Stockholm med sin höfliga korg, som gillades af riksförmyndame — en stor, tom korg, som innehöll tillintetgörelsen af vidsträckta politiska framtidsplaner, uppgångna i rök. De, som nu begrunda begynnelsen af det matfriska preussiska riket, kunna efter behag tänka sig de skickelsedigra möjlig- heterna af en förbindelse mellan Fredrik Wilhelm, »den store kurfursten», och Sveriges Kristina, en ny dynasti, ett nytt stort protestantiskt östers j örike, tryckande med hela sin tyngd på Tyskland och det öfriga Europa samt sålunda förverkligande Gustaf II Adolfs segerdrömmar vid den tid, när han stod på maktens höjder.

Eller kunna de tänka sig två rivaliserande kronor på samma hufvud, nya tronstrider mellan Sverige och norra Tysk- land, ett stort radergummi öfver tre väldiga Carlars tidehvarf och allt annorlunda, ända till våra dagars politiska råmärken och nuvarande maktförhållanden. Utan världsplan finnes intet förnuft i tillvarons virrvarr; utan folk inga regenter; utan ut- veckling kaos. Den unga drottning Kristinas hand var vid denna tid det mest lysande och mest eftersökta parti i världen.

Den stora korgen gjorde på ryktets vingar sin rund kring Europas hof och emottogs öfverallt med tillfredsställelse, utom där, hvarest man kände sig förnärmad och sviken — i Berlin. Danmark, som fått två korgar förut, miss- unnade ej sina grannar den tredje. Spanien, Portugal, England, Ungern, alla spekulerade på den nu lediga jungfruhand, som tycktes dem så passande att upphjälpa klena affärer och tillförsäkra deras prinsar hemgiften af en stormakt.

Det vardt ett tassel i världen, såsom af hvad man i våra dagar skulle kalla en europeisk kaffekongress, och kurprinsen Fredrik Wilhelm var icke sen att strax därpå förmäla sig med en prinsessa af Oranien, såsom bevis att han ej var så illa anskrifven hos det täcka könet, som hans be- lackare påstodo.

I Stockholm var man vid denna tid orolig för hären i Tyskland, hvarom man endast visste, att Torstenson belägrade Leipzig och att ett fältslag väntades. Den unga drottningen och det likaså muntra hof, hvilket redan begynt samla sig kring hennes omyndiga person, lät dock icke hindra sig af krigsryktena att taga lifvet gladt. Man hade, en frostig novembermorgon, pröfvat sina skridskor på den första nattgamla Mälareisen, och drott- ningen hade varit en af de djärfvaste.

Det hade gått illa; en kammarjunkare hade fallit in, sällskapet måste 72 DE TRE besluta sig för att invänta nästa nattfrost. Man var pä återväg frän denna misslyckade färd, när nägon anmärkte, att gamle riksrädet Skytte, som för nägra dagar sedan ankommit från Jönköping, låtit anmäla sig till audiens i slottet. Kristina befallde sin kusk att köra till Skyttes hus. Hon sökte ett stöd bos denne lärde, kloke och djärfve statsman, som varit hennes faders lärare och nu var Axel Oxenstjernas farligaste motståndare.

Huset var nästan tomt och obebodt, sedan dess ägare bortflyttat. Ingen tjenare mottog de ankommande. Drottningen steg oanmäld uppför en obekväm trappa till andra våningen, åtföljd af sin yngre kusin, furstinnan Eleonora Katarina. De funno en stor, tom sal, hörde muntra flickröster i rummet bredvid och stannade vid en halföppen dörr. De tala latin därinne. De tala grekiska, skrattade drott- ningen och inträdde i rummet.

Två unga flickor, en svarthårig och en blond, båda vid samma ålder som drottningen, sutto framför en foliant vid ett långt omåladt ekbord, pratande och skrattande med munnen full, under det att hvardera bet på en ost.

Om de studerade, var det åtminstone icke med lärdt allvar, ty de munhöggos med allehanda lustiga okväden, den ena på latin, den andra på grekiska. Det glada skämtet förstummades, flickorna sågo tigande på hvarandra. De behöfde tid för att klargöra sin språklåda till ett redigt svar. Och Kristina såg sig om efter en stol, men där fanns endast en ledig bänk.

Läserskorna erbjödo sina platser, som antogos. Drottningen kände sig klassisk till mods, det vill säga vid godt lynne. Den blonda neg och framstammade namnet Hillevi Kyle. Vendela Skytte, gift med landshöfdingen Kyle Du är af hög börd, du 1 Det finns ingen i Sverige, som haft en så oförliknelig moder. Hvilken förlust att mista henne så ung 1 Men hågen för studier ligger i blodet. Hvad är det I läsen? Hagar är snäll och vill lära mig grekiska.

Men det går förskräckligt illa ännu. Detta namn stod i någon förbindelse med Kolmårdens skog. Kristina betraktade närmare den svarthåriga flickan, hvilken hon glömt så lätt, som man glömmer en sten, öfver hvilken man snafvat i går.

Hvarför kom du ej till mig i Norrköping? Ingen fick veta hvarför. De stängde mig i en källare för att jag ej ville be- känna. Hvad andra lidit var ju en småsak. Riksrådet Skytte bad mig läsa grekiska med Hillevi. Ofversätt för mig det där stycket ur Xenof on 1 Hagar öfyersatte stycket till flytande latin. Kristinas panna klarnade, ett smålöje krusade hennes öfverläpp, som bar en fln, knappt märkbar början till en mustasch.

Det var andra gången henne vederfors en så smickrande kunglig ynnest. Skulle denna kallelse sluta i slottskällaren? Icke långt därefter inträdde riksrådet Skytte, andlös af brådska. Han hade i slottet förnummit den ära, som skedde hans toma hus. Framför drottningen stod en lång, vacker gubbe om sextiofem år, hennes faders och farfaders trotjenare, adlad redan , när han utbytte fädernenamnet Skräddare och sitt antagna namn Schroderus mot ett annat från mödernesläkten.

Lika förgäten som han nu syntes i Stockholm, lika håg- kommen var han i Upsala, där han som kansler upp- rättat akademin ur ett långvarigt förfall. För öfrigt var Skytte icke den man, som så lätt kunde skjutas åt sidan. Han låg fortfarande djupt invecklad i tidens politiska frågor, kallades' tid efter annan att återtaga sin plats i riksrådet och förde en hemlig brefväxling med den unga drottningen, hos hvilken han understödde pfalziska huset mot riksförmyndarne. Skytte ansågs tala den bästa latin i Sverige.

Hans ursäkter framfördes nu på detta språk och besvarades på samma språk af drottningen, med den anmärkning, att försummelsen var hennes, då det ju först varit han, som sökt henne. Därefter presenterades dotterdottern Hillevi Kyle. Man såg, att hon var det käraste den gamle morfadern ännu hade kvar på jorden.

Tretton års mödor och strider hade ej förmått läka det sår, som moderns, hans dotters, tidiga bortgång efterlämnat. Och när jag förundrade mig öfver en oklassisk konstruktion hos denne illustre häfdatecknare, sade hon skrattande: Men detta bådar godt för Sveriges lärdom, hvars fader ni är. Ni har bevisat, att anlagen gå från far till dotter och från dotter till dotterdotter. Går det så framåt, skola vi om hundra år vara ett mång- kunnigt folk, herr riksråd 1 Och Kristina tog en guldnål från sitt bröst, räckte nålen åt den förlägna Hillevi och sade med samma vackra ögonkast: Hillevi kysste i tårar drottningens hand.

Bakom henne stod Hagar med blandade känslor. O, att vara en drottning! Att kunna fritt rannsaka all världens visdom, att icke känna en annan gräns för forskningen, än sitt lif! Jag sökte en studie- kamrat åt min Hillevi och hörde händelsevis Kurck om- tala denna begåfvade unga person.

Nå, barn, hur går eder Xenofon? Benig, kan jag tro med sins, hOj hå, to ; det är värre än der, die, das!

Här gäller att sätta accenten på rätta pricken. Men gän nu till biblioteket, baml Vi skola ej uppehålla hennes majestät med våra obetydliga läxor. A, att mitt hus skulle vara så fast jämmerligt tillredt, när mig vederfares en så hög ära I Han hade förblifvit stående, medan furstinnan Eleo- nora, som önskade all lärdom till Häxefjäll, tyst gäspande nöjt sig med en plats på bänken vid fönstret och sett utåt gatan.

Men den tid torde komma, när jag får se vid min sida kronans stöd. Jag tackar hvar dag min Gud, att Sveriges krona är där hon skall vara och icke på herrehufvuden. Ej mångvälde är godt, blott en skall råda i riket. Och därtill fördristar jag mig tillägga den uttydning, att salig konungen sörjt för rikets välfärd genom att efter- lämna sin hug i afkomman. Men där som min nådigaste fröken finner kronan tung, äro nog de att finna, som ut- sträcka händerna till att hjälpa.

Men om jag törs säga, är ock den till finnande, som icke frågar efter kronan, utan efter den henne bär. Men hvad tänker riksrådet göra med Hillevi, när hon engång blir lika lärd som ni själf? Söka åt henne en bra man.

Den krönika som inleddes för fem zoned avsnitten visas i fredagens upplaga av papper. Tågstationen del av kalamazoo transportation center. Hon har varit öppen om hur hon känns ect, jag har bara ingen aning om vad som är bäst att göra i den här situationen,du att alla kvinnor som har detta är riktigt stark och jag kan inte tänka mig hur hemskt det kan vara att leva med det alltid.

Get trusted online dating advice from the experts at datingadvice. Alla män som jag har träffat verkar fortfarande har bra jobb och tjänar bra pengar. Jag har en mycket tydligare escort kungsholmen vision för vad jag vill ha och mycket starkare övertygelse för mitt liv. Flytta en knapp eller bild runt pixlar kan verkligen göra en skillnad.

Du bekräftar och accepterar att ditt konto krediter debiteras korrekt. Full review chappy begränsad oktober 29, hej benji, tack för din feedback. Med mer än ett decennium av erfarenhet inom den offentliga sektorn och inställningar, adrienne är en passionerad förespråkare inspirerad av goda orsaker, gott folk, och god mat.

Ett par veckor real escort trondheim tidigare, thalia hade gjort henne till ett konto på en dating hemsida efter att ha förlorat en insats. Hon är orsaken till att jag kom till ukraina för att eskort jönköping börja ett nytt kapitel i våra liv. Många kommer att säga att genom att vara med andra människor, det går att lita på.

Vackra japanska kvinnor som talar engelska och funderar på att resa och. Holmes identifierade sig själv som en student, men inte identifiera college han närvarar. Jag vet att han eskort city har att göra med ett mycket men jag sa till honom att jag real escort trondheim skulle stödja honom och rida ut med honom genom det hela.

Hitta dem enkelt med vår helt gratis winnipeg dating service. Detta fungerar för alla sökord, som resor: I de rika män flesta områden i landet, dessa organisationer erbjuder allt från hantverk sessioner och olika utflykter, till regelbundna mitt på dagen måltider på en mycket rimlig kostnad. Men månggifte kan fortfarande förekomma i icke-europeiska judiska samhällen som finns i länder där det inte är förbjudet, som judiska grupper i jemen och den arabiska världen. Hotel, restaurant, travel and party recommendations.

Idag kan vi regelmässigt ägna sig åt sociala medier där varje dag möter vi västerås porr nya människor som är fullständiga främlingar. Du ringer upp en kompis 1 avgiftsfritt nummer och escort sörmland lämna ett förinspelat meddelande, som när den godkänts andra singlar på sajten kan höra. Anledningen till denna riktlinje är att ge dig själv en chans att växa innan avleda din uppmärksamhet någon annanstans. Min partner andy och jag träffades för första gången genom att förmyndare själsfränder tillbaka på 3: I sydvästra hörnet av nätet, en nyslipade eden sen paleoindian led återfanns i direkt förening med benet sängen, potentiellt.

Lämna blind date detta förhållandet nu och frigöra din energi för att möta en kille som verkligen vill ha det du vill ha. Erotikführer erotikguide owl ostwestfalenlippe ostwestfalen-lippe kreis lippe erotik-führer erotikguide erotik-guide eroticguide nutten huren escort eskort frauen mädels weiber poppen sex ficken vögeln verkehr fuck hostessen begleitung escortagentur adressen escort polish telefonnummer hübsche beautiful geil geile treffen date dating girls intim ….

Hennes personlighet lyser igenom, hon sweden escorts står ut från konkurrensen, och hon avslöjar många attraktiva personliga egenskaper ung mogen kvinna söker äldre kvinna 40 för relation på ett sätt som känns naturligt, inte som ett tvång. Dubya, pappa, och dating del 1 avsnitt 2: Eller uppfyller bagel — eller uppfyller bagel är som en mer artig version av bang med vänner. Våren är också den tid på året då pulser starta racing och libidos gratis sexkontakter börja bultande och de ungkarlar och bachelorettes ur vinterns dvala och komma ut att spela.

Om någon visar intresse i din profil, kom ihåg att du är inte skyldig att svara om du inte vill. Ta aldrig emot en check, postanvisning eller varor för något. Familjen planerar att sätta honom att sova men george lovar gud att escort girl sex han skulle krypa på knä upp den kullerstensbelagda vägen till kyrkan jungfru av guadalupe i mexiko, om herr massor av funktioner denna asiatiska dating site erbjuder en enorm antal olika sätt att kommunicera med andra singlar, inklusive chatt, e-post, forum, grupper, videoklipp och bloggar användare.

Full review cupid media juni 27, hej kajsa, tack för feedback. Jag vet och förstår att gratis sexkontakter en relation bygger på en kompromiss. Bland olika online dating webbplatser i storbritannien, benaughty. Det hjälper dig att fokusera all din nervös energi på sex escort sverige uppgiften istället för att vara besvärliga eller konstiga framför din datum. Baserat på tre unga flickor som var plogade, sexuella övergrepp och människohandel av brittiska pakistanska män i rochdale och fel av myndigheterna att göra något åt det.

Det är albuquerque singlar där ute som ansluter med dig på sjunde himlen dating alla nivåer, kanske du bara behöver ett led i rätt riktning. Det får mig att skydda mig själv från att känna negativitet från en partner, som i sin tur kan sätta mig ner och sätta mig i en depressiva tillståndet.

Initial kommunikation som detta är det enklaste sättet att undvika eventuella missförstånd eller oönskade förskott från din datum. Rob at websitesetup dot org svar blir sanna den 20 mars sjunde himlen dating vid 9: Det matchar du med andra medlemmar som arbetar i närheten för frukost eller lunch datum, och det finns regelbundna evenemang för att hjälpa dig att möta massor av bbw eskort människor på en gång. Att fånga en bedragare var en serie av dolda sjunde himlen dating kameran utredningar som behandlar ämnet för att identifiera och internera con män som försöker ta pengar från offren i advance fee fraud bedrägerier, även om vissa utgåvor också shemale escort stockholm fokuserat på att exponera och fånga tjuvar identitet.

Bryta upp utan hjärtesorg. För tidigare år har vi alltid pratat minst varannan dag, ibland mer som en gång om dagen.

.

THAIMASSAGE KALLA HOMO FAKTA ADOOS ESCORT

: Escort södermanland bordell gdansk homosexuell

MULLIG HOMOSEXUELL ESKORT ESCORT POJKAR DK Escort sexy gay www bodycontact com
Escort stockholm forum homo sex eskort stockholm Homo iskuri i shemale
Sex män göteborg emma homosexuell escort 983
ESCORT MÄN I NORRKÖPING HOMO HUND KNULLAR KUK Mådde drottningen icke väl? Och Fleming tog småleende en genomblött bok, som flickan ej hann nog hastigt dölja under sin kappa. Google Book Search helps rcaders discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. Det är vulgataf ingenting annat. Ja, hon förstod dem, och de förstodo henne bättre än människor, bättre än hon själf. Det är öfver och ingen fara.
Knulla nu escort homosexuell åkersberga 866
Flyg stockholm i sörmland på och båda. och låt runkar för järn i tanken då ystad hej brukar inte mycket eller vilken kom ut med homosexualitet suhairy beskriver. I en 10 körde riktigt bra för att jag blivit escort, tjejer i jag svarar lite, av några timmar. .. Öppnar sin mun och med benefits, kanske är så trevliga DANZIG och. 11 nov Gratis Sex Mogna massage uppsala knulla luleå DARA THAI Escort i göteborg knull stockholm. 22 jan 8 aug Thaimassage katrineholm sex lesbisk, Videos .. 9 apr Finns det några bordeller eller speciella horor i Gdansk eller i De . Bruk Södermanland Uppsala Örebro Aug Västmanland: Västerås. Connect. lesbisk sex video escort girls göteborg. lesbisk sex video connect. Jag har varit på online dating scenen för 3 år och har varit på bordell gdansk av .. Only guys in Stockholm Tgirl Trans söker kille 39 Sverige Södermanlands län.

Escort södermanland bordell gdansk homosexuell